Mer vuxen?
Igår va jag hos min psykolog.
Vill inte gå in på massa saker nu för jag har tappat förtroendet för människan.
Jag berättade för min psykolog om vad som hänt den senaste veckan..
Hon vart besviken, jag va äntligen på väg upp och sen kom det saker som svek mig så otorligt mycket att jag stängt in mig. Vill inte prata med andra om mitt liv längre. (och jag har mina skäl.)
Hon sa att det inte är bra, men att hon verkligen förstod min situvation, att man väl öppnar sig och får bara massa skit tillbaka. Då känns det onödigt att man sa något frånbörjan.
Hon tycker jag tänker vuxet och moget, sen att man gråter och känner besvikelse är inget fel.
Det kommer vi alla för eller senare, mer eller mindre stöta på i livet..
Jag vill bara säga TACK till min lillasyster Lovisa och
min eviga vän Angelica för att ni förstår mig och ger mig klokt stöd...
<3
Tappad.
Igår... Va jag hemma och bakade lite bröd (dom tog slut) sen kom mamma och lovisa. Jag och lollo hoppa av i centrum och köpte hårfärg och sen hem till mig och färga. Vi kollade självklart på one tree hill också haha!
Pappa ringde sen och frågade om någon av oss kunde hoppa in och spela i deras bowling lag. Lollo svin ont i lederna och jag i ryggen.. Men vad gör man inte för sin pappa. Medans vi väntade på att pappa skulle hämta oss ringde min underbara kollega Ganush <3. Vi pratade av oss om jobbet (efter som att vi har tystnadsplikt så får vi inte säga saker till någon annan så skönt att prata av sig med någon som man får säga saker till)
Men jag saknar verkligen kollegorna, inte så kul att sitta hemma och ha ont och må dåligt utan sällskap, men som tur är kommer ju Micke hem varige kväll :) <3
Men i går när jag spelade bowling så tappade jag mitt guld armband som jag fick av micken en höst kväll för fyra år sen. När jag såg att det inte satt runt armen så fick jag panik.. jag har (sjukt nog) massa minnen med det. Jag tar aldrig av mig det (om jag verkligen inte måste) och när jag har vart riktigt ledsen eller mått sjukt dåligt, eller bara kännt mig ensam så tittar jag ner på armbandet och tänker för mig själv "Micke har jag alltid"... Eller ja, jag tänker på honom att han alltid finns för mig. Under bara några sekunder han allt de där spolas i huvudet och pappa såg att jag va förvånad och han såg att armbandet inte satt på armen..
"Har det gått sönder" Jag hittade det precis när han skulle säga något.
"Mm, men det går att laga"
"Ja, nu vinner vi det här och har kul"
Vet inte vad jag skulle göra utan min pappa, han gör allt för oss barn.
Därför ställde jag upp på att spela med deras lag igår.. För så mycket som han gjort/gör för oss så kände jag att jag ville göra det här för honom. I dag får jag lida lite extra för det. Ryggen bränner och svider. Men jag hade kul med allt folk i hallen och det bästa av allt var att micke kom. Han ringde och fråga vad hallen hette och sen ca 30 min senare ser jag att han sitter och kollar på. Det går inte att beskriva hur glad jag vart <3
Ojoj mycket text.
Men nu hoppas jag verkligen att armbandet går att laga, annars vet jag inte vad jag gör!
Jag har glömt.
Jag har glömt hur man pratar om saker.. Jag har glömt hur man skriver.. Jag har glömt hur man är en social människa.. Allt finns bara inom mig. Ingen vet hur jag mår eller känner och jag kan inte heller beskriva något.
Det är som att hjärnan, tungan och tänderna inte sammarbetar längre. Insidan på mig är helt förstörd och de ända som verkligen vet det är mina kollegor som jag nu har lämnat. Jag saknar dom verkligen men läkarna anser att mitt tillstånd är så pass dåligt att jag inte kan vara på jobbet. Jag måste vara hemma och bara ta hand om mig själv och komma tillbaka till ett normalt liv utan att jobba på ett tag.
Läkaren vägde och mätte mig, han vart inte så jätte glad men han vet ju bakrunden till allt så han sjukskrev mig.
Det ända jag känner och verkligen vet just nu är att jag verkligen älskar micke över allt annat. Men även han har fått lida av mitt mående och mitt humör. Men skönt att han alltid finns hos mig, som han näst in till alltid gjort.
Jag älskar dig <3
Malmö Rikscupen!
Då är jag hemma igen från tävlingen men för att berätta lite kort..
Fredags: Åkte vi med tåget 08:14 då alla va trötta och tog det lungt. Väl framme så tog vi buss till vandrarhemmet och ställde in sakerna och sedan tog vi en runda i stan.. Haha folk glodde men kanske för att tjejerna (och micke) hördes väldigt mycket!! Det går inte att förklara hur underbart roliga gymnasterna är när vi gick runt och strosade!! Jag fick dela rum med MICKE och trodde att de va tjejerna som inte skulle lyssna och vara smått jobbiga men dom va som änglar tillskilnad från honhom!
Han har verkligen retat gallfeber på mig, nu pratar vi inte om micke som jag är tillsammans med utan en tränare som är 19 år! Visst har det varit kul men endå äckligare och mer skadad människa får man leta efter!
Lördag: gick vi upp tidigt för att hinna äta fruckost och sedan tävla. Tjejerna körde sjukt fina varv men det va stora fel.. tex hade vi tränare 9 på ett varv och glömt ta ut en till reserv så en för mycket körde på golvet. Vi hade två tränare som passade på tubling och det fick tydligen bara vara en så där fick vi också sjukt mycket avdrag. Så det va verkligen synd. Efter tävlingen åkte tjejerna med två tränare och bada. Micke kolla på tävlingen och jag åkte till Morors orbror och träffade honom och Mormor :) vi fikade och pratade lite. Sen tog jag och mormor en prommenad och sedan tog jag en taxi till vandrarhemet.
Mys kväll med gymnasterna, micke bara dampa om kring.. han tog min planka från min säng :S stoppade mitt hårspänne i munnen osv!
Söndag så gick vi upp vid 8 för att packa och sedan äta fruckost och kolla på finalen. Sedan så gick vi lite i ett köpcentrum som hette mobilia. Sen till vandrarhemmet och hämta väskorna och sedan åkte vi tåget hem.. Där så vet jag inte hur det kom sig att jag och micke fick platserna bredvidvarandra.. men det fick vi och ni har inte en aning om hur JOBBIG han va! Och tillslut satt alla gymnaster vid våra platser TRÅNGT! Men vi hade i alla fall as kul på resan! :D
Det va lite snabbt om resan. Det verkar som att många av gymnasterna också tyckte att hem resan va sjukt rolig! :p De jag tycker va skönt va att släppa alla tankar om jobbet och sådant. Bara ha kul!
<3
Skönt att skriva?
Ja, varför är det skönt att skriva om saker och ting? Kanske för att jag har saker inom mig som jag inte vågar eller vill säga till vänner och familj. Har precis skrivit i mån gråa bok. Den är väldigt tjock så den har hängt med länge.Har nyss läst lite sidor i den.Nu vill jag bara ha någon att krama och just då är jag HELT ensam.
Har inte äns en hund här.
Men det va skönt att skriva i den faktiskt. Vi alla har nog mer eller mindre saker som vu vill få ur oss. Men att det sitter så djupt att vi försöker gräva upp det men så kommer det en stark vind som gör att jorden täcker det igen.. Ja du fattar. Det jag blir så besviken på mig själv att jag alltid faller så här.
Att jag försöker så sjukt starkt men till slut så når jag toppen och bara faller. Men det här fallet är inte lika långt som det har varit förr. Men endå, jobbigt att aldrig kunna stå på jorden med två stadiga ben.
Om jag är lycklig?
Ja, självklart är jag lycklig. Jag har min Micke som jag alltid velat ha, mina gamla vänner förstår. Ni vet hur mycket jag och micke hållt på och hur länge vi faktiskt kännt varandra. Att jag nu bor tillsammans med den killen som jag "drömde om" när jag va 15, är helt ofattbart men jag älskar verkligen honom och mår bra av att vara med honom. Sen att vi alla har vågor, det är bara normalt. Jobbigt men normalt.
Inte direkt jobbigt att Micke är borta men tråkigt och tomt här hemma.
Men veckan kommer gå fort,
Måndag: 06.30-15.00 sen ev åka till farsta och kolla på thigts som vi tränare ska ha på tävling.
Tisdag: 09.00-17.30 sen träning till 21.30?
Onsdag, 08.00-16.30
Torsdag 08.30-17.00
Fredag: Ledig, tävling med gymnastiken kommer hem söndag kväll/natt.
Sen träffar jag Micke-ponken igen :) <3
Pussa
En kväll jag sent kommer glömma..
Jag bloggade om ångest (vilket ni såg/ser).. Efter det bytte jag om och gick till bussen. Mickis sms:ar med mig, verkligen skönt och det värmde verkligen det hon skrev och jag vet att hon verkligen menade det. När jag läst det så vill jag svara och försöker komma på hur jag ska förklara den värmen som hon skickade. Jag är så inne i det att när jag kollar upp så vet jag inte vart jag är.. Jag har glömt titta när jag ska av så jag plingar och går av på engång. Går över till andra sidan och kollar när bussen går tillbaka, 10 min. Nej jag vill inte stå där i 10 min så jag börjar gå. Jag hade åkt förbi två stationer.. Jag kom fram till t banan i farsta strand samtidigt som bussen ;).
Möter upp carina (Mickes mamma) vid medborgarplatsen. Vi hämtar ut biljetterna och sedan bjuder hon på en smörgås. Filmen va bra, en typisk Carina-Linnéa film. Jane erye (tror jag de stavas). Den började kvart i tre och slutade vid 5. Då vi tog en prommenad till en resturang. Det blir något konstigt med besällningen, vi frågade om man kunde få en karaff med vin.. slutade med att vi fick en flaska vin x). så vi satt och drack och åt god mat, prata en massa. Det va verkligen mysigt. Det är så skönt att vara med människor som man känt länge och som man gått igenom saker med. Carina har varit/är som en extra mamma fast mer som kompis-mamma.. Ja det går inte att förklara men jag gillar att göra saker med henne, vi funkar så bar ihop.
Vi gick från resturangen till t banan där vi sa hejdå och att vi ska höras i morgon. Jag ringde hem (föräldrarna utomlands och mormor är här på besök). Mormor svarade och jag sa att jag va på väg till Tyresö nu. Hon mötte mig vid bussen och nu har vi suttit och pratat massor om allt mellan himel och jord.. Längesen det bara va jag och Mormor, för det första va det länge sen vi sågs. Det känns skilnad att träffa henne här nu när det här inte är hem för mig. Som att jag är mer vuxen och vi förstår varandra.. Ja jag vet inte hur jag ska säga men har haft en otroligt mysig kväll. synd bara att - Snart är det måndag -
<3
Ångest, Brutalt med ÅNGEST.. förlåt..
Inlägget vart långt för att jag bara ville skriva av mig...
jag just nu
Varenda dag när jag sitter ner tittar jag ner på mina lår och 95% av gångerna så tycker jag att dom ser förjävliga ut men jag har skakat bort dom tankarna och sagt till mig själv "Du är inte tjock" det är svårt men jag lyssnar på den rösten och tittar inte ner något mer. Men sen på tex tunnelbanan när folk sätter sig framför mig så jämför jag mig och den andra personen på engång (den saken har jag aldrig riktigt släppt helt) men nu gör jag det näst in till helatiden och det är fruktansvärt. Att känna sig tjcok, längst och bredast är inte kul. Det är en sak jag kommer få jobba med hela livet och den tanken känns inte rolig. Men efter som att jag SER att jag är lång och bred-axlad (eller vad man nu ska kalla det) så spelar det ingen roll vad andra säger.
Jag är 22 år gammal och inte 15 år längre, men hur acepterar man det här?
Jag har så otroligt mycket tankar och kännslor i huvudet nu så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag har mått jätte bra och verkligen släppt mer än hälften av mina beteenden som jag gått till psykologer, läkare osv till för att få hjälp att släppa. Men nu är dom tillbaka. Kanske är det så att jag va/är så lycklig att jag och micke flytta ihop men att nu känns det här som hemma och då kommer allt tillbaka?.. Jag vet inte, jag vet inte heller om jag bara har dom här tankarna nu och i morgon vaknar jag och undrar hur fan jag tänkte.
Jag åt fruckost innan jag bytte om (jag är duktig på helgerna och äter frucksot) eller snarare jag äter mer än normalt nu och det är väl därför kroppen lagt på sig. Jag är rädd att hamna i stupet igen men jag hoppas att det här bara är ett ångest ryck, men samtidigt så har jag inte haft sån här stark ångest på över ett år (om inte mer) så det känns skrämmande.
På jobbet äter jag Ibland fruckost (beror på vilken tid jag börjar) Lunch, mellan mål och sen hemma middag och sen kvälls mål.. Och grejen är att målen är stora.. Jag fick höra en kommentar här i veckan
"Fröken hur kan du äta så där mycket mat fort?, är det för att du har stor mun?"
Då jag svarar att jag är större och äter mer och lite fortare än vad dom (barn) gör. Men tankarna svarar inom mig "Det är för att jag vet att jag måste äta så här mycket men jag vill inte men gör det endå och då känns det bätter om jag skyndar mig så att talriken är tom.
Nu ska jag till stan med Mickes mamma..
Ja ni har nog fattat vad jag menar och hur jag mår just i denna stund.
Inlägget vart långt för att jag bara ville skriva av mig...
<3
Det känns bra...
Angelica va här nyss på mys kväll.. Men i morse vaknade jag kvart över sex för att hinna klä på mig och gå med hundarna. Kl 7 tog jag bussen till lollos skola, hon började med att ta i en av färgning för att få bort de grå-daskiga färgen. Efter det la hon i en guldblond toning så nu känns håret bra. Väldigt-sjukt ovant men det är säkert bättre än vad jag ser :p.
Efter att vi va klara, dvs efter 11 tiden. Så gick jag till carlings och bytte storlek på mickes shorta. Tog t-banan till t-centralen där jag bytte till pendeln. Gick till nya jobbet och lämnade in polis-papper och sedan till centrum och handla på systemet och ica..
Visst att mitt liv känns väldigt bra just nu, men samtidigt så är hjärnan helt kokko.. Som i dag tex.. Micke bad mig handla på systemt han sa vad han skulle ha. Jag ringer på förmiddagen och frågar vad han ska ha. Han ringer upp när jag är inne på carlings och säger att jag ringer upp när jag är på systemet.. Ringer och han säger och jag tar.. endå vart det FEL!! Hur sämst får man bli? :/ men det är samma sak med boken.. läser en bok för 3åringar och kommer inte i håg vad kanin jäven gjorde.. Det här känns läskigt, är det pga stress?, tötthet? eller vad är det frågan om?..
Väl hemma så fixa jag lite och SOV en stund, as skönt! Sen kom angelica och vi lagade mat och drack..shotta x) Snacka massor. Så sjukt underbart att träffa henne och prata om saker som jag inte säger till andra. Och sen att hon berätta att hon och hennes kille tycker att jag är mer glad och possetiv nu. Det va kul att höra :)
nu ligger jag ner bäddad i sängen. vet inte om jag ska se film eller sova. Micke kommer hem i morgon kväll/natt..
<3
Färgat..
Ja då va håret färgat.. FULT!! så som tur är så ska jag tillbaka i morgon och färga om det. Mitt hår ät typ brun-grått.. känns det som. Så skönt att de blir fixat i morgon.
Nackdelen är att jag ska vara där 8:15 och måste gå med hundarna innan. Haha här ska man vila och slappna av så upp och hoppa :p. Vet ju inte vad läkarna kommer säga, ska dit på måndag.
Men det är inte normalt att vara konstant trött. Vad jag än gör så känner jag mig trött och de mästa känns ansträngande. Då menar jag att även om jag går prommenader så är samma trötthet kvar. Och så fick jag sjukanmäla mig hela denna vecka och inte känner jag mig piggare nu, vilket jag trodde att jag skulle göra.
Väldigt dåligt ljus och så men men en liten bild på de konstiga håret..
<3
Färga..
Nu ska jag snart åka till lollos skola. Hon ska färga mitt hår - NERVÖS!!! Det va längesen jag fägade håret mörkare. På ett sätt vill jag ha den färgen jag har men samtidigt så ser det oftast vitt ut. Enligt lillasyster så finns inte den färgen jag har i frisör värden, då jag undrar vad dom säger om folk som har ännu ljusare än mig.. det kan inte äns finnas med på deras frisör skalan... haha
Så jag lägger upp en bild när mitt hår är mööörkt x) om jag blir nöjd dvs. annars får det dröja med den saken.
Jag just nu, ligger på soffan :p
Om jag hinner ska jag in på carlings och köpa en shorta till micke.
Igår kom hundarna hit så jag va ute med dom vid nio, sen duscha och sminkade jag mig (viktig info)..
Nu ska jag kanske ta något att äta och kolla bussen.
<3
Vågor.
Ibland vill jag bara att det "förflutna" ska vara borta, över, försvunnet helt enkelt. Bara att byta blad i boken. Men det är verkligen inte så enkelt. Trodde att flytta hemifrån, nytt jobb och ny miljö skulle hjälpa. Visst till en del så umgås jag med underbara vänner nu som verkligen ger mig roliga minnen. Men det gamla lever kvar. Som du läste i inlägget nedan för "bomb". Bara att öppna en dörr gav mig miljarder med minnen.
Men när kusin och moster va här så känndes det mycket bättre. Jag fokuserar verkligen på nuet. På allt som händer här och nu med vänner, familj och släkten. När jag tänker på det så blir jag glad. I helgen som va åt jag, micke, Mickis och philip på resturang och sen hem till dom. MYS! Och på fredag kommer Angelica hit, hon och jag har sååå kul att vi skrattar på oss. Det är det livet jag vill leva och finnas i.
Jag och Angelica på oktober festen, som va i september x)
Jag minns valborg, Jag gjorde bakåt kullerbytta, nästan in i elden.. Bar pinnar som glödde. Så kom kräft fisket då angelica väntade hela kvällen på att jag skulle hamna mitt i elden x) Men det hände inte.. Så hon väntar väll till nästa år eller så :p.
Jaja, som ni ser så vill jag inte att min blogg ska vara "tyck synd om mig, det är så synd om mig" Utan jag vill bara skriva av mig om bådde det som ger mig ångest och det som gör mitt liv så underbart.
Pussar<3
SHITE - bomb?
Jag tänkte åka ner till centrum och handla nu efter finbesöket.. men så står det på sl att bussarna stannar inte vid centrum och ingen av stationerna nära.. Jag tyckte de va konstigt. Det stod pga medelande från polisen. Skummt efter som att jag åkte buss i morse..
På aftonbladet fick jag svar:http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article13697083.ab
Lite obehagligt.
Så handla får bli i morgon ^^
<3
Ångest till glad..
Jag vaknade när Micke gick upp. Sen somnade jag om och vakna och somna om.. ja så höll det på. När jag somnade och sov som bäst så ringde klockan. Jag tänkte att jag hade tid på mig.. Men när jag kollade bussen så fick jag kläpå mig och gå. Möte med en barnmorska, URSCH!
"Hur lång är du?" jag svarade.
"Jag vill helst inte se vad jag väger, det här känns verkligen läskigt"
"Du min vän, att väga sig är normalt, du får övervinna den där kännslan."
"Jah så där ja, då kan du kliva ner"
När jag öppnade dörren och satte mig i väntrummet så flög alla minnnen i huvudet. Allt kom till baka från högstadiet till gymnasiet, från gymnasiet till psykolg.. Ursch det va jobbigt. Men värre blev det. Jag tänkte att jag går dit och dom kollar blodtryck osv. Hon frågade hur jag har det osv.. Hon läste min gamla jornal från tyresö (dvs att hon vet lite om vad jag gått igenom). Men inte FAN trodde jag att dom skulle tvinga mig att väga mig.
Hon frågade
"Hur lång är du?" jag svarade.
"Vad väger du?"..
"Öm, jag har inte vägt mig på över ett år så jag vet inte"
"Ska vi gå och väga dig?"
"Nej, jag vill inte det"
"Men kära lilla vän, det är klar att vi måst väga dig. Det är viktigt att veta vad du har för BMI"
Min hjärna började koka! Sist jag pratade med en läkare så sa dom att BMI är inget naturligt så det är absolut inget man ska gå efter eller "vända sig till" för att må bra. Jag sa åter igen nej.
"Jo kom nu lilla vän, det är inte så farligt. Tänk det som två små ynka siffror"
Hon ska bara veta vad siffror betytt för mig, det har styrt mitt liv lixom.
"Jag vill helst inte se vad jag väger, det här känns verkligen läskigt"
"Du min vän, att väga sig är normalt, du får övervinna den där kännslan."
Jag kliver upp på vågen och blundar för att slippa se.
"Jah så där ja, då kan du kliva ner"
Jag tänker YES jag såg inte! Men samtidigt undrade jag vad den visade. Men efter som att jag och Micke valt att inte ha någon våg eller måttband hemma pga mitt "förfluta" så kunde jag inte heller kolla upp det när jag kommer hem.. Men så säger hon..
"Du är 176 lång och väger ** det är ju helt normalt, lite mer åt de undernärda hållet men normalt."
Jag höll på att smälla av. Varför sa hon det?
"så nu vet du att du väger ** och det är absolut inget fel"
"Hur mår du annars då?"
"Hur mår du annars då?"
"Bra"- Jag va i chock så ville inte prata.
"Jamen så bra, då kan då gå till apoteket så ligger receptet där"
"Jamen så bra, då kan då gå till apoteket så ligger receptet där"
GAH jag sprang ut med gråten i halsen. Längd, vikt och BMI ekade i huvudet. För att motverka all ångest så ringde jag till Josse. Hon satt på lektion, glad att hon svarade och sa det och inte bara la på.
För er är det kanske konstigt med det här. Men jag som varit beroende av längden, vikten, bmi, fett alt på kroppen osv känndes det här riktigt jobbigt.
På bussen hem ringer min moster Anna och frågar vart jag är, hon stog utan för min dörr.
Väl hemma så fikade vi och kusin Douglas har blivit så otroligt stor :) Skönt att dom va hos mig när jag kom för då släppte jag alla tankar från ungdomsmottagningen.
På bussen hem ringer min moster Anna och frågar vart jag är, hon stog utan för min dörr.
Väl hemma så fikade vi och kusin Douglas har blivit så otroligt stor :) Skönt att dom va hos mig när jag kom för då släppte jag alla tankar från ungdomsmottagningen.
Sötnosen!<3
Nu tvättar jag. Visst jag är hemma för att jag är sjuk.. Men den här gången är det psykiskt och jag kännde att jag behövde en paus från jobbet. Och nu börjar jag känna mig som en människa igen. Doglas va så gad och pigg. Dom gjorde min dag :)
<3
Alla har vi drömmar..
Alla har drömmar, vissa om små enkla saker, andra om stora näst in till omöjliga drömmar. Min dröm är att få jobba som psykolog eller något liknande för ungdomar. Alt. Jobba på behandlings hem. - Kanske en konstig dröm men det är vad jag verkligen vill. Och jag får ofta höra att jag verkligen skulle passa som det. Nu har även föräldrar på jobbet sagt att det är bara för mig att bara börja, för att jag är så bra på att lyssna och förstå tycker dom...
Men det är inte så lätt.. Allt ska finnas på papper, allt ska man läsa sig till. Och det suget har inte jag, inte orken heller för den delen. Jag drömmer om att komma till min arbetsplats och få träffa den där personen igen, eller få höra att "Idag kommer en ny tjej/kille kl.. " Jag vet inte varför, men det skulle verkligen betyda något för mig.
Självklart kan jag också drömma om att vara miljonär och bo si och så.. Men det känns utom räkhåll och något som alla drömmer om. Vem vill inte vinna ett par miljoner? Men dom där miljonerna skulle inte ge mig jobbet.
Gjort idag
Ungdomsmottagningen imorgon, sms:at "snubben" om möglet i badrumet, ringt och beställt möbler, bokat tid hos läkaren, vikt tvätt, burit bort kartonger.. Som sagt så orkade jag inte gå till mitt SKIT JOBB idag. Så jag har enfå fått andra viktiga saker gjort ^^.
<3
Det som varit, det som är.
Jag slutade med anti depp i samma veva som jag och Micke flyttade i hop. Jag kände att jag ville klara mig utan dom. Lika så med sömntabletterna. Allt har gått bra, fram tills nu. Men det beror på jobbet.. Mår inte bra av att vara där, jag jobbar ihjäl mig och i går vart det bråk mellan personalen och till slut frågar en varför jag är på väg att åka hem.. "Jag mår inge bra" svarade jag.. "Jaha, du gör j
u ändå inget här".. När jag fick den komentaren så ville jag bara slå sönder människan. Det är alltid jag som får göra det tråkiga.. städa över allt, sopa golv, torka av bord från lunch och mellan mål osv..osv.. Så då bara gick jag.
u ändå inget här".. När jag fick den komentaren så ville jag bara slå sönder människan. Det är alltid jag som får göra det tråkiga.. städa över allt, sopa golv, torka av bord från lunch och mellan mål osv..osv.. Så då bara gick jag.
Idag är jag hemma med huvudverk.. Antagligen psykisk över att behöva gå till jobbet. Mår lite illa också så jag håller mig hemma idag. Som tur är har jag sagt upp mig, för den kartan jag fått i handen nu är ingen bra karta, den visar grymt fel väg.. Men den 19 oktober frå jag en ny som jag hoppas pekar åt rätt håll. Tänk att man tror att allt ska bli så bra.. Flytta hemifrån få provanställning som leder till FAST JOBB och så bra är det jobbet SKIT. Så jag ska börja jobba på förskolor här i skogås. Börjar om från 0.. I tyresö började jag också som tim vikarie (att dom rnger mig när dom behöver någon) Det ledde sedan till lång vikariat. Nu ska jag börja som tim vikarie i skogås. Lite reskabelt med penagrna.. Men jag kommer gå under om jag jobbar kvar..
Bilden är mer än 1 år gammal x)
Jaja nog om det.
Igår kväll kom lollo hit, hon och jag kollade på hår bilder. Hon ska färga mitt hår på torsdag i skolan (hon går frisör) jätte närvös men samtidigt kul. Jag är ju typ vithårig så ska färga det lite mörkare. När micke kom hem så åt vi mat och sedan klippte hon honom. Sen sa vi hejdå. Vi började kolla på nya pirates of the caribbean men när vi sett lite mer än halva så gick vi och la oss. Ska se klart den i kväll men den är riktigt bra.
GUD vad jag babblar på nu då..
Men för att göra inlägget kort..
Dagar jag ser fram emot:
Ikväll då vi ska se klart filmen x)
Onsdag (imorgon) Ska vi köpa nya köksmöbler :D :D
Torsdag Kommer mina vovvisar hit och jag ska till lollos skola och färga håret
Fredag HOPPAS jag på att Angelica kommer över.
Fredag HOPPAS jag på att Angelica kommer över.
<3
Jag minns, jag tänker framåt..
Jag minns den tiden då hela min dag kunde vara helt förstörd för att vågen visade några hekton mer ena dagen än den andra.. Eller om jag ätit mer än dagen innan.. Jag antecknade varenda dag vad jag ätit och hur mycket/vad jag drack. Om jag åt "för mycket" så "fick" jag inte äta så mycket nästa dag..
Jag fick max äta 1 dl yoghurt och en tredjedels smörgås om dagen.. Eller två-tre gafflar med vanlig mat men då fick jag inte äta yoghurten eller någotannat sedan..
Jag fick max äta 1 dl yoghurt och en tredjedels smörgås om dagen.. Eller två-tre gafflar med vanlig mat men då fick jag inte äta yoghurten eller någotannat sedan..
Jag kunde vara sur och skit arg på lillasyster om hon lyckades lura i mig en godis bit eller så. Iblnd tog jag ut det på andra saker.. tex att hon snott min tröja, fast hon frågat och jag svarat ja men att jag inte mindes det.
Den här bilden minns jag, jag tyckte att magen va så svullen att jag trodde jag skulle sprängas..
Idag undrar jag vart magen är?
Jag läser min dagbok och jag minns nästan inget av vad jag gjorde då. Nu känns det skönt att jag har boken att läsa i. Helt sjukt. Idag äter jag, GARANTERAT!.. Tider som vart, dom har varit.. Inget går att ta tillbka och inget ska man ångra. Jag tackar min lillasyster, att hon finns och funnits för mig. Det va hon som fick ta hand om mig.. Gick in till henne och va ledsen över att jag ätit lite en dag.. Sånt ska inte en lillasyster behöva höra. Min hjärna är skev och det går inte att ändra bilden på hur jag ser mig. Jag jobbar på att inte bry mig..
Den här bilden ville jag knappt lägga upp för att benen såg så extremt feta ut.. I dag önskar jag att jag hade dom där benen ^^
Lillasyster har fått nästan alla mina kläder.. Jag tog steget och kasta ut mina xxs xs och vissa s kläder.. Fy de där va hårt att skriva men det är sant.
Ni ska bara veta..
Hur mycket jag saknar vissa saker.
Ni ska bara veta hur mycket jag tänker på det som varit och det som väntas..
Det här är också en bild på när jag kände mig tjock som en.. ja, jag vet inte vad.
Många säger att jag ser lika fin ut idag.. men jag känner och ser att jag har ämdrats.
Och det är kanske en självklarhet.. Men svårt att aceptera.
Många säger att jag ser lika fin ut idag.. men jag känner och ser att jag har ämdrats.
Och det är kanske en självklarhet.. Men svårt att aceptera.
Ni ska bara veta..
Hur mycket jag saknar vissa saker.
Ni ska bara veta hur mycket jag tänker på det som varit och det som väntas..
Skönt att skriva av sig...
<3
Förlåt.
Förlåt att jag inte skrivit.. men hinner inte just nu och vet inte vad jag ska skriva.
Rädd och läskigt...
Jag tycker verkligen att det är läskigt att kolla mig i spegeln.. för den jag ser känns inte dom mig, utan som en jätte :s svårt att förklara och kanske svårt att förstå. Men min mage har varit plattare och nu börjar en del hänga över jeans buxornas kant runt midjan. Lika så vid höft-benen, där det samlats en hel del fett.. jag ser även på armarna och sådant.. och det här känns verkligen jobbigt för mig för jag trodde att jag inte skulle gå upp mer i vikt om jag höll mig till så som jag äter men nu känner jag mig verkligen rädd och förvirrad. Jag vill inte bli igen känd genom att folk säger "hon den där lite mulliga tjejen.. och jag tänker inte mat strejka om ni tror det! Jag är rädd att hamna där igen för jag vet att tillslut har mån bara sig själv och ensamheten.
Men nu kämpar jag på hårdare än jag gjort innan för jag måste få en annan bild av mig själv.. men jag tycker min bild stämmer för på jobbet har dom en bild på mig och en kollega med några barn och jag är inte dum.. utan jag ser mycket väl att jag är längst, bredast och "mulligast" (eller hur jag nu ska säga det) och hur kan det komma sig att ett foto i så fall skulle ljuga? -nej det finns en gräns på fantasier. Foton ljuger inte. I alla fall inte bilder som chefen skriver ut^^.
Ska försöka sova.. tack josse för att du ringde <3
Duktig flicka..
Även fast jag känner mig som jag gör så biter jag verkligen ihop. Micke får bestämma en hel del vad vi ska göra även om jag inte känner för saker just nu. Lika så med att Angelica fråga om vi kunde vina tillsammans nu i helgen.. Då jag sa att lördag passar. Igår va vi på resturang, jag, Micke, Mickis och Philip, de va super mysigt - Verkligen! men jag vart så otroligt trött mot kvällen så ville micke med hem till dom en stund. Då jag sa att vi gör som han vill så vi åkte dit.. Jag somnade på deras soffa så fort vi kom in typ x)
När vi satt på resturangen så frågade jag om inte Mickis också ville komma på vin kväll.
Så nu har jag duschat, damsugit, torkat golven, tvättat två tvättar + hängt dom, vädrat sängkläderna och diskat massa köks saker som jag fått.
Det blir vin och tackos till middag :) lätt och enkelt.
Lite tråkigt att Micke inte kommer hem ikväll :/ men han är hos en kompis och spelar.
Mina hjärna är mer än överhettad men tankar, känslor och funderingar.. Tänk om jag bara kunde slappna av och bara vara...
PussPuss<3
Föräldrar och personal..
Idag när jag åkte till jobbet så va jag väldigt trött. Plus att jag har sjukt ont i knäet och hörseln är inte tillbaka helt än :/. Så kommer jag till jobbet och tar hand om några ledsna barn och sedan tar jag några och har idrott med dom. Det gick ok och barnen gör framsteg :).
Igår fick jag ju veta att två barn inte sov.. så idag berätta jag för UTBILDADE FÖRSKOLE LÄRARE hur dom barnen behöver ligga och hur jag brukar göra.. efter som att jag inte fick ha vilan. Så jag tog disk och bord + golv.. sen rast. Efter resten kommer de två barnen fram springande mot mig. Då en av pedagogerna berättar att hon inte fick dem att sova.. så i morgon ska jag ha vilan..- varför lyssnar inte folk första gången? Dig vet, precis som jag att barn behöver rutiner och trygghet hos vuxna.. då de här två barnen går efter mig som ank ungar. Och jag har sovit med dom fram till i går.. svårt att räkna ut varför dom inte sov?? Ja tydligen. Plus att en förälder ringde till vdn och klagade om massa saker. Som tur är fick jag egen tid med vdn så jag sa hur jag känner och hur jag försökt lösa allt men de känns som att de bara e jag och en tjej till som verkligen anstränger oss. Då hon lugna mig och sa att jag ska inte ta åt mig personligt, utan vi som arbetslag får försöka lösa det här så det absolut inte upprepas.
Även om det stämmer så är jag stressad o orolig, tänker på jobbet hela tiden på massa saker som måste göras men inget händer.. nästan inte i alla fall. Så idag (precis som förra veckan) tog jag tag i massa saker.
Sen är det "bråk" om mig, både nacka och Älvsjö vill ha mig i personalen, och tyvärr kan jag inte dela på mig. Men om jag skulle få bestämma så skulle jag ta nacka men får se hur det blir..
Nu har jag precis bakat fiffirutor ;) hoppas dom blir goda.
Pussen
