everythingsucks

Varenda dag när jag sitter ner tittar jag ner på mina lår och 95% av gångerna så tycker jag att dom ser förjävliga ut men jag har skakat bort dom tankarna och sagt till mig själv "Du är inte tjock" det är svårt men jag lyssnar på den rösten och tittar inte ner något mer. Men sen på tex tunnelbanan när folk sätter sig framför mig så jämför jag mig och den andra personen på engång (den saken har jag aldrig riktigt släppt helt) men nu gör jag det näst in till helatiden och det är fruktansvärt. Att känna sig tjcok, längst och bredast är inte kul. Det är en sak jag kommer få jobba med hela livet och den tanken känns inte rolig. Men efter som att jag SER att jag är lång och bred-axlad (eller vad man nu ska kalla det) så spelar det ingen roll vad andra säger.

Jag är 22 år gammal och inte 15 år längre, men hur acepterar man det här?

Jag har så otroligt mycket tankar och kännslor i huvudet nu så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag har mått jätte bra och verkligen släppt mer än hälften av mina beteenden som jag gått till psykologer, läkare osv till för att få hjälp att släppa. Men nu är dom tillbaka. Kanske är det så att jag va/är så lycklig att jag och micke flytta ihop men att nu känns det här som hemma och då kommer allt tillbaka?.. Jag vet inte, jag vet inte heller om jag bara har dom här tankarna nu och i morgon vaknar jag och undrar hur fan jag tänkte.

Jag åt fruckost innan jag bytte om (jag är duktig på helgerna och äter frucksot) eller snarare jag äter mer än normalt nu och det är väl därför kroppen lagt på sig. Jag är rädd att hamna i stupet igen men jag hoppas att det här bara är ett ångest ryck, men samtidigt så har jag inte haft sån här stark ångest på över ett år (om inte mer) så det känns skrämmande.

På jobbet äter jag Ibland fruckost (beror på vilken tid jag börjar) Lunch, mellan mål och sen hemma middag och sen kvälls mål.. Och grejen är att målen är stora.. Jag fick höra en kommentar här i veckan

Då jag svarar att jag är större och äter mer och lite fortare än vad dom (barn) gör. Men tankarna svarar inom mig "Det är för att jag vet att jag måste äta så här mycket men jag vill inte men gör det endå och då känns det bätter om jag skyndar mig så att talriken är tom.

Ja ni har nog fattat vad jag menar och hur jag mår just i denna stund.

Inlägget vart långt för att jag bara ville skriva av mig...

<3