Malmö Rikscupen!

Då är jag hemma igen från tävlingen men för att berätta lite kort..
Fredags: Åkte vi med tåget 08:14 då alla va trötta och tog det lungt. Väl framme så tog vi buss till vandrarhemmet och ställde in sakerna och sedan tog vi en runda i stan.. Haha folk glodde men kanske för att tjejerna (och micke) hördes väldigt mycket!! Det går inte att förklara hur underbart roliga gymnasterna är när vi gick runt och strosade!! Jag fick dela rum med MICKE och trodde att de va tjejerna som inte skulle lyssna och vara smått jobbiga men dom va som änglar tillskilnad från honhom!
Han har verkligen retat gallfeber på mig, nu pratar vi inte om micke som jag är tillsammans med utan en tränare som är 19 år! Visst har det varit kul men endå äckligare och mer skadad människa får man leta efter!
Lördag: gick vi upp tidigt för att hinna äta fruckost och sedan tävla. Tjejerna körde sjukt fina varv men det va stora fel.. tex hade vi tränare 9 på ett varv och glömt ta ut en till reserv så en för mycket körde på golvet. Vi hade två tränare som passade på tubling och det fick tydligen bara vara en så där fick vi också sjukt mycket avdrag. Så det va verkligen synd. Efter tävlingen åkte tjejerna med två tränare och bada. Micke kolla på tävlingen och jag åkte till Morors orbror och träffade honom och Mormor :) vi fikade och pratade lite. Sen tog jag och mormor en prommenad och sedan tog jag en taxi till vandrarhemet.
Mys kväll med gymnasterna, micke bara dampa om kring.. han tog min planka från min säng :S stoppade mitt hårspänne i munnen osv!
Söndag så gick vi upp vid 8 för att packa och sedan äta fruckost och kolla på finalen. Sedan så  gick vi lite i ett köpcentrum som hette mobilia. Sen till vandrarhemmet och hämta väskorna och sedan åkte vi tåget hem.. Där så vet jag inte hur det kom sig att jag och micke fick platserna bredvidvarandra.. men det fick vi och ni har inte en aning om hur JOBBIG han va! Och tillslut satt alla gymnaster vid våra platser TRÅNGT! Men vi hade i alla fall as kul på resan! :D
Det va lite snabbt om resan. Det verkar som att många av gymnasterna också tyckte att hem resan va sjukt rolig! :p De jag tycker va skönt va att släppa alla tankar om jobbet och sådant. Bara ha kul!
<3

Skönt att skriva?

Ja, varför är det skönt att skriva om saker och ting? Kanske för att jag har saker inom mig som jag inte vågar eller vill säga till vänner och familj. Har precis skrivit i mån gråa bok. Den är väldigt tjock så den har hängt med länge.Har nyss läst lite sidor i den.Nu vill jag bara ha någon att krama och just då är jag HELT ensam.
Har inte äns en hund här.
Men det va skönt att skriva i den faktiskt. Vi alla har nog mer eller mindre saker som vu vill få ur oss. Men att det sitter så djupt att vi försöker gräva upp det men så kommer det en stark vind som gör att jorden täcker det igen.. Ja du fattar. Det jag blir så besviken på mig själv att jag alltid faller så här.
Att jag försöker så sjukt starkt men till slut så når jag toppen och bara faller. Men det här fallet är inte lika långt som det har varit förr. Men endå, jobbigt att aldrig kunna stå på jorden med två stadiga ben.
Om jag är lycklig?
Ja, självklart är jag lycklig. Jag har min Micke som jag alltid velat ha, mina gamla vänner förstår. Ni vet hur mycket jag och micke hållt på och hur länge vi faktiskt kännt varandra. Att jag nu bor tillsammans med den killen som jag "drömde om" när jag va 15, är helt ofattbart men jag älskar verkligen honom och mår bra av att vara med honom. Sen att vi alla har vågor, det är bara normalt. Jobbigt men normalt.
Inte direkt jobbigt att Micke är borta men tråkigt och tomt här hemma.
Men veckan kommer gå fort,
Måndag: 06.30-15.00 sen ev  åka till farsta och kolla på thigts som vi tränare ska ha på tävling.
Tisdag: 09.00-17.30 sen träning till 21.30?
Onsdag, 08.00-16.30
Torsdag 08.30-17.00
Fredag: Ledig, tävling med gymnastiken kommer hem söndag kväll/natt.
Sen träffar jag Micke-ponken igen :) <3
Pussa

En kväll jag sent kommer glömma..

Jag bloggade om ångest (vilket ni såg/ser).. Efter det bytte jag om och gick till bussen. Mickis sms:ar med mig, verkligen skönt och det värmde verkligen det hon skrev och jag vet att hon verkligen menade det. När jag läst det så vill jag svara och försöker komma på hur jag ska förklara den värmen som hon skickade. Jag är så inne i det att när jag kollar upp så vet jag inte vart jag är.. Jag har glömt titta när jag ska av så jag plingar och går av på engång. Går över till andra sidan och kollar när bussen går tillbaka, 10 min. Nej jag vill inte stå där i 10 min så jag börjar gå. Jag hade åkt förbi två stationer.. Jag kom fram till t banan i farsta strand samtidigt som bussen ;).

Möter upp carina (Mickes mamma) vid medborgarplatsen. Vi hämtar ut biljetterna och sedan bjuder hon på en smörgås. Filmen va bra, en typisk Carina-Linnéa film. Jane erye (tror jag de stavas). Den började kvart i tre och slutade vid 5. Då vi tog en prommenad till en resturang. Det blir något konstigt med besällningen, vi frågade om man kunde få en karaff med vin.. slutade med att vi fick en flaska vin x). så vi satt och drack och åt god mat, prata en massa. Det va verkligen mysigt. Det är så skönt att vara med människor som man känt länge och som man gått igenom saker med. Carina har varit/är som en extra mamma fast mer som kompis-mamma.. Ja det går inte att förklara men jag gillar att göra saker med henne, vi funkar så bar ihop.
Vi gick från resturangen till t banan där vi sa hejdå och att vi ska höras i morgon. Jag ringde hem (föräldrarna utomlands och mormor är här på besök). Mormor svarade och jag sa att jag va på väg till Tyresö nu. Hon mötte mig vid bussen och nu har vi suttit och pratat massor om allt mellan himel och jord.. Längesen det bara va jag och Mormor, för det första va det länge sen vi sågs. Det känns skilnad att träffa henne här nu när det här inte är hem för mig. Som att jag är mer vuxen och vi förstår varandra.. Ja jag vet inte hur jag ska säga men har haft en otroligt mysig kväll. synd bara att - Snart är det måndag -
<3

Ångest, Brutalt med ÅNGEST.. förlåt..


Inlägget vart långt för att jag bara ville skriva av mig...

Jag vaknade upp idag med värdens huvudverk.. Mickis åkte hem vid 2 på natten igår. Men jätte mys att ses :). Sen kommer jag upp och duschar, sen ska jag kläpå mig. Då inget sitter bra. Jag blir mer och mer irriterad. Jag skerv i ett annat inlägg att jag ränsat ut massa kläder, det är sant men många kläder kan jag fortfarande ha som är s och då blir jag så arg för att dom inte sitter som dom gjort förut. När jag ränsade och provade dom så tyckte jag att dom satt helt ok - därför jag sparade dom. Men nu mår jag SKIT helt ärligt. Jag nästan gråter över hur min kropp ändrats.
jag just nu
Varenda dag när jag sitter ner tittar jag ner på mina lår och 95% av gångerna så tycker jag att dom ser förjävliga ut men jag har skakat bort dom tankarna och sagt till mig själv "Du är inte tjock" det är svårt men jag lyssnar på den rösten och tittar inte ner något mer. Men sen på tex tunnelbanan när folk sätter sig framför mig så jämför jag mig och den andra personen på engång (den saken har jag aldrig riktigt släppt helt) men nu gör jag det näst in till helatiden och det är fruktansvärt. Att känna sig tjcok, längst och bredast är inte kul. Det är en sak jag kommer få jobba med hela livet och den tanken känns inte rolig. Men efter som att jag SER att jag är lång och bred-axlad (eller vad man nu ska kalla det) så spelar det ingen roll vad andra säger.
Jag är 22 år gammal och inte 15 år längre, men hur acepterar man det här?
Jag har så otroligt mycket tankar och kännslor i huvudet nu så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag har mått jätte bra och verkligen släppt mer än hälften av mina beteenden som jag gått till psykologer, läkare osv till för att få hjälp att släppa. Men nu är dom tillbaka. Kanske är det så att jag va/är så lycklig att jag och micke flytta ihop men att nu känns det här som hemma och då kommer allt tillbaka?.. Jag vet inte, jag vet inte heller om jag bara har dom här tankarna nu och i morgon vaknar jag och undrar hur fan jag tänkte.
Jag åt fruckost innan jag bytte om (jag är duktig på helgerna och äter frucksot) eller snarare jag äter mer än normalt nu och det är väl därför kroppen lagt på sig. Jag är rädd att hamna i stupet igen men jag hoppas att det här bara är ett ångest ryck, men samtidigt så har jag inte haft sån här stark ångest på över ett år (om inte mer) så det känns skrämmande.
På jobbet äter jag Ibland fruckost (beror på vilken tid jag börjar) Lunch, mellan mål och sen hemma middag och sen kvälls mål.. Och grejen är att målen är stora.. Jag fick höra en kommentar här i veckan
"Fröken hur kan du äta så där mycket mat fort?, är det för att du har stor mun?"
Då jag svarar att jag är större och äter mer och lite fortare än vad dom (barn) gör. Men tankarna svarar inom mig "Det är för att jag vet att jag måste äta så här mycket men jag vill inte men gör det endå och då känns det bätter om jag skyndar mig så att talriken är tom.
Nu ska jag till stan med Mickes mamma..
Ja ni har nog fattat vad jag menar och hur jag mår just i denna stund.
Inlägget vart långt för att jag bara ville skriva av mig...
<3

Det känns bra...

Angelica va här nyss på mys kväll.. Men i morse vaknade jag kvart över sex för att hinna klä på mig och gå med hundarna. Kl 7 tog jag bussen till lollos skola, hon började med att ta i en av färgning för att få bort de grå-daskiga färgen. Efter det la hon i en guldblond toning så nu känns håret bra. Väldigt-sjukt ovant men det är säkert bättre än vad jag ser :p.
Efter att vi va klara, dvs efter 11 tiden. Så gick jag till carlings och bytte storlek på mickes shorta. Tog t-banan till t-centralen där jag bytte till pendeln. Gick till nya jobbet och lämnade in polis-papper och sedan till centrum och handla på systemet och ica..
Visst att mitt liv känns väldigt bra just nu, men samtidigt så är hjärnan helt kokko.. Som i dag tex.. Micke bad mig handla på systemt han sa vad han skulle ha. Jag ringer på förmiddagen och frågar vad han ska ha. Han ringer upp när jag är inne på carlings och säger att jag ringer upp när jag är på systemet.. Ringer och han säger och jag tar.. endå vart det FEL!! Hur sämst får man bli? :/ men det är samma sak med boken.. läser en bok för 3åringar och kommer inte i håg vad kanin jäven gjorde.. Det här känns läskigt, är det pga stress?, tötthet? eller vad är det frågan om?..
Väl hemma så fixa jag lite och SOV en stund, as skönt! Sen kom angelica och vi lagade mat och drack..shotta x) Snacka massor. Så sjukt underbart att träffa henne och prata om saker som jag inte säger till andra. Och sen att hon berätta att hon och hennes kille tycker att jag är mer glad och possetiv nu. Det va kul att höra :)
nu ligger jag ner bäddad i sängen. vet inte om jag ska se film eller sova. Micke kommer hem i morgon kväll/natt..
<3

RSS 2.0