everythingsucks

Jag hade en UNDERBAR midsommar med mina kusiner, farmor och Micke mf. Det va verkligen mysigt och kul. Jag var så glad och svävade nästan på moln över hur lyckan tog över hela kroppen.. Men efter lite mer dricka började jag klaga på allt jag ätit och hur tjock jag kännde mig osv.. Men Micke lyckades få mig att sluta prata om det. I bland förstår jag inte hur han orkar för jag kommer alltid på mig själv strax efter jag sakt något om det. 

 

Vi bestämde oss för att åka hem på söndag kvällen så att vi hade en dag hemma, vilket jag förstår så självklart sa jag att det va okej. Annars hade jag mer än gärna stannat en natt till på landet. Så väl hemma så gör jag en varsin drink och vi tittar på film i soffan och Elvis springer runt o busar. 

 

Sen bröt det ut... Jag vaknar av att micke gör sitt spec kaffe och lyckas somna om sen kommer han in och frågar om han kan åka och fiska med Danne.. Klockan va 9 på morgonen så jag säger bara ja i farten.. Ca 10-15 min frågar jag om vi inte kan hitta på något tillsammans. Men det örat lyssnade han inte äns på. Han tog sina fiske saker och stängde dörren sen va han borta. Då kom besvikelsen, frustationen att jag inte bara ställde mig och skrek och levde fan, det jag skulle behöva men jag är inte en sån person, skulle aldrig kunna göra det mot micke vilket är fel. Behöver göra det så han förstår.. Men det är precis som när vi va yngre.. alla bråk, alla förklaringar, alla förlåt var genom sms. Just nu är vi på den delen där det är bråk via sms.. 

 

Tänk att jag kände mig så lycklig i fredags och lördag morgon och sen spolas allt bort, precis som en spolknapp på en toalett.. 

 

Har alltid alldeles för mycket inom mig alldeles för länge så det samlas bara på och sen kan en lite sak verka så stor.. Men det är för att bägaren rinner över/stubinen har nått sitt slut.. Ja du fattar.