Kan inte, men behöver.

Jag kan inte gråta, men jag behöver.. Kroppen har börjat säga ifrån på andra sätt.
Mitt jobb är SKIT tungt, jobbigt och psykiskt påfrestande. Jag vet inte hur jag ska bearbeta allt med farfar (som lämnade jorden på alla hjärtans dag).. Jag vet inte känns lite vilset att inte veta hur jag ska bearbeta allt just nu..
Idag på jobbet orkade jag inte med allt tjat på barnen, men dom är ju så otroligt söta och roliga på sitt sätt men blir LITE för mycket ibland. Just nu känns det som att jag kan börja gråta bara någon säger till om något men det blir inte så.. Jag stänger allt inne så kroppen blir bara "konstigare" och "konstigare".. Ont i magen, ont i ryggen, trött och hänging.. det är som att alla krafter är helt slut och att jag bara står på något slags stanby läge.
Jag är INTE så här deppig mot folk som jag träffar och är med utan skriver bara av mig lite här (glad att den saken kommit tillbaka i alla fall, ett tag viste jag inte äns hur jag skulle skriva av mig)...
Hur som så är jag så otorligt glad över Josse och Micke. Ni två får mig att må bra!
<3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0