Tröttheten tar över..
De senaste dagarna har jag varit så otroligt trött.. Är det fortfarande. Det är hemskt!
Just nu har tankarna styrt in mig på massa skit. Jag känner hur tjock jag blivit och jag ser det bara av att titta ner på låren, magen, höften.. m.m Jag är så irriterad på mig själv så jag sprängs!
Idag efter jobbet gick ja hem till farmor och farfar.. det bjöds på te och macka. Varige tugga jag tog så hade jag monstret i huvudet som sa åt mig att sluta äta pga att jag åt så mycket lunch! Jag blir besviken och förvirrad. Tankarna är starka och det blir svårt "vem" av "monstrerna" man ska lyda. Jag vet vilken, men det är så sjukt svårt. Och när jag skriver så här så känner jag mig helt cp och känner att hela jag är ett skämt som håller på så här. Men jag fastnar mer och mer i min egen värd, idag häde de på jobbet för första gången och det känns inte bra, nej! verkligen inte.
Hur ska jag någonsin kunna bli normal och leva som man ska om jag aldrig får ordning på detta?..
Jag och lollo satt för någon kväll sen och snackade om allt. Och hon frågade mycket om hur det är att ha en ätstörning, vad som försegår i huvudet. Jag försökte förklara och vi hade ett väldigt bra samtal. Det känndes skönt att hon hade så mycket att fråga om, mycket mer än vad jag kunnat tänka mig. Hon la även till att hon tycker det är obehagligt att jag inte har så mycket minne från när ja va som sjukast. Men som tur é har jag henne att fråga och att hon kan påminna mig. - Har även dagböcker men det står inte så där super mycket om vad jag gjort/sagt (en viss del) men det mästa handlar om hur mycket jag åt, vikt, mått osv.
(bild från igår)
Tänk dig själv att vakna upp varige dag och känna dig fulast och fetast i värden, du sminkar dig och fixar för att försöka överbevisa dig själv.. Men om, jag säger OM tanken säger "du ser helt okej ut idag" så blir det att du tror inte att det är dig själv du ser.. Och om du kollar efter 10 min igen så ser du alla miljarder fel och undrar hur fan tankarna kunde säga att du såg okej ut... Det är sjukt svårt att förklara. Tack syster för att du finns<3
Jag har tappat lusten till det mästa, det jag faktiskt orkar åstakomma är på grund av att jag verkligen, verkligen tvinngar mig själv att faktiskt göra något. Jag sover sinnessjukt lite igen, i vanligafall sover jag lite 4 timmar ca men nu är det nere på 2-3 IGEN! och det är inte i sträck, utan jag somnar 1 timme och sedan vaknar jag. Lyckas somna om pga utmattning då jag sover ca 1 timme till. sen vid 5 tiden vaknar jag av att jag hör att pappa är uppe och sedan, om jag har tur somnar jag och sover fram till 6. Andra gånger är jag vaken från 5.
Ja nu ska jag inte skriva mer, utan jag sätter stopp här för de känns som att jag bara babblar på med massa onödigt och ointressant, men åter igen.. Jag skriver av mig i min blogg.
Puss på er alla!<3
Just nu har tankarna styrt in mig på massa skit. Jag känner hur tjock jag blivit och jag ser det bara av att titta ner på låren, magen, höften.. m.m Jag är så irriterad på mig själv så jag sprängs!
Idag efter jobbet gick ja hem till farmor och farfar.. det bjöds på te och macka. Varige tugga jag tog så hade jag monstret i huvudet som sa åt mig att sluta äta pga att jag åt så mycket lunch! Jag blir besviken och förvirrad. Tankarna är starka och det blir svårt "vem" av "monstrerna" man ska lyda. Jag vet vilken, men det är så sjukt svårt. Och när jag skriver så här så känner jag mig helt cp och känner att hela jag är ett skämt som håller på så här. Men jag fastnar mer och mer i min egen värd, idag häde de på jobbet för första gången och det känns inte bra, nej! verkligen inte.
Hur ska jag någonsin kunna bli normal och leva som man ska om jag aldrig får ordning på detta?..
Jag och lollo satt för någon kväll sen och snackade om allt. Och hon frågade mycket om hur det är att ha en ätstörning, vad som försegår i huvudet. Jag försökte förklara och vi hade ett väldigt bra samtal. Det känndes skönt att hon hade så mycket att fråga om, mycket mer än vad jag kunnat tänka mig. Hon la även till att hon tycker det är obehagligt att jag inte har så mycket minne från när ja va som sjukast. Men som tur é har jag henne att fråga och att hon kan påminna mig. - Har även dagböcker men det står inte så där super mycket om vad jag gjort/sagt (en viss del) men det mästa handlar om hur mycket jag åt, vikt, mått osv.
(bild från igår)
Tänk dig själv att vakna upp varige dag och känna dig fulast och fetast i värden, du sminkar dig och fixar för att försöka överbevisa dig själv.. Men om, jag säger OM tanken säger "du ser helt okej ut idag" så blir det att du tror inte att det är dig själv du ser.. Och om du kollar efter 10 min igen så ser du alla miljarder fel och undrar hur fan tankarna kunde säga att du såg okej ut... Det är sjukt svårt att förklara. Tack syster för att du finns<3
Jag har tappat lusten till det mästa, det jag faktiskt orkar åstakomma är på grund av att jag verkligen, verkligen tvinngar mig själv att faktiskt göra något. Jag sover sinnessjukt lite igen, i vanligafall sover jag lite 4 timmar ca men nu är det nere på 2-3 IGEN! och det är inte i sträck, utan jag somnar 1 timme och sedan vaknar jag. Lyckas somna om pga utmattning då jag sover ca 1 timme till. sen vid 5 tiden vaknar jag av att jag hör att pappa är uppe och sedan, om jag har tur somnar jag och sover fram till 6. Andra gånger är jag vaken från 5.
Ja nu ska jag inte skriva mer, utan jag sätter stopp här för de känns som att jag bara babblar på med massa onödigt och ointressant, men åter igen.. Jag skriver av mig i min blogg.
Puss på er alla!<3
Kommentarer
Trackback
