Mina kära, ej värt att läsa...
Släckt alla lampor och krypit ner isängen... Tankarna är igång. Jag har mått hyfsat bra och varit glad den senaste tiden nu och det känns underbart, trotts lite sömn. Men jag känner mig nere innerst inne och vet inte vad det är. Eller jag vet 2 saker men samtidigt är det inte dom som tynger mäst.. Den ena är hur ska det gå med jobb efter sommaren? då är det över, super närvös! Sen är det så att (kan inte fatta att jag skriver det här) men den senaste tiden har jag tänkt på hur det skulle vara att vara gravid och att få ett eget barn. Det längtar jag verkligen till! Just för att jag vet att jag inte kan ta hand om mig själv men jag vet att jag vill ha något att ta hand om. (Är verkligen INTE gravid och har INGA planer på att bli det heller än på ett tag)
För innan dess ska jag ha fast jobb och bra bostad osv.. Men längtan finns faktiskt och det är inget jag skämms över. Men när man jobbar på dagis och sen även på fritiden träffar bekanta som har en liten bebbe så ja.. Klart att men påverkas måste jag erkänna!
Jag känner mig så otrolig FET och vet inte hur det kommer sig att jag ätit så mycket som jag gjort. Vid jul och nyår har jag left på typ 1 mandarin och yoghurt och sen nu bara POFF så äter jag som en jävla elefant! Det syns på min kropp och inte annat på vågen också. Har inte vågat väga mig men imorse gjorde jag det och jag har gått upp i kilON sen sist FÖRJÄVLIGT! för det här får mig inte att må bättre och känna mig pigg och glad.. nej, magen har blivit fetare, låren också.. ja allt har blivit rundare och det trivs jag inte med. Kan inte hjälpa detta men urs och fy känner mig som en sumobrottare och jag säger inte det för att bara säga det utan jag står på dagarna och prövar allt från jeans till thigts till klänningar till strumpbyxor.. tröjor, linnen, tjocktröjor.. Ja hela garderoben för att se vilka kläder som döljer allt fett bäst. Vad jag än tar på mig så ser jag hur runda mina ben är och hur fettet på höfterna väller över byx kanten. Hur kul är det att gå utanför dörren då?
Nej blä på det här, det gick "bra" ett tag.. bra eller bra.. beror på hur man ser det. Det är inte värt för mig att sitta och äta massor för det blir bara skit och pankaka efter åt i huvudet. Jag avgudar verkligen dom människor som trivs med sitt utseende och sin kropp.. Jag och Julia pratade om det här och jag önskar faktiskt att jag va mer som henne. Hon trivs med sig själv och tar på sig de kläder som hon känner för att ha på sig. Det gör mig verkligen glad att det finns sånna människor. Om jag ska vara ärlig så kommer jag aldrig komma dit. Jag gämför mig alldeles för mycket med andra människor. Jag går ibland och funderar hur jag kommer se ut som mamma när jag är äldre.. Ser vuxna och tänker "hoppas så där.. eller så där" hur ska man bli av med det?
Alla behandlingar och så som jag har försökt har inte direkt hjälpt mig på vägen.. Den jag trodde på rann ut i sanden pga att jag fick jobb..
Borde ha sovit för flera timmar sen, nytt jobb i morgon - provjobb - och här ligger jag vaken med ångest och alla skit tankar. Nu får de va stopp.. skriver mer i min skrivbok nu om lite mer mat/ät/kropps tankar.
"Be your self"
Puss på er alla fina!
För innan dess ska jag ha fast jobb och bra bostad osv.. Men längtan finns faktiskt och det är inget jag skämms över. Men när man jobbar på dagis och sen även på fritiden träffar bekanta som har en liten bebbe så ja.. Klart att men påverkas måste jag erkänna!
Jag känner mig så otrolig FET och vet inte hur det kommer sig att jag ätit så mycket som jag gjort. Vid jul och nyår har jag left på typ 1 mandarin och yoghurt och sen nu bara POFF så äter jag som en jävla elefant! Det syns på min kropp och inte annat på vågen också. Har inte vågat väga mig men imorse gjorde jag det och jag har gått upp i kilON sen sist FÖRJÄVLIGT! för det här får mig inte att må bättre och känna mig pigg och glad.. nej, magen har blivit fetare, låren också.. ja allt har blivit rundare och det trivs jag inte med. Kan inte hjälpa detta men urs och fy känner mig som en sumobrottare och jag säger inte det för att bara säga det utan jag står på dagarna och prövar allt från jeans till thigts till klänningar till strumpbyxor.. tröjor, linnen, tjocktröjor.. Ja hela garderoben för att se vilka kläder som döljer allt fett bäst. Vad jag än tar på mig så ser jag hur runda mina ben är och hur fettet på höfterna väller över byx kanten. Hur kul är det att gå utanför dörren då?
Nej blä på det här, det gick "bra" ett tag.. bra eller bra.. beror på hur man ser det. Det är inte värt för mig att sitta och äta massor för det blir bara skit och pankaka efter åt i huvudet. Jag avgudar verkligen dom människor som trivs med sitt utseende och sin kropp.. Jag och Julia pratade om det här och jag önskar faktiskt att jag va mer som henne. Hon trivs med sig själv och tar på sig de kläder som hon känner för att ha på sig. Det gör mig verkligen glad att det finns sånna människor. Om jag ska vara ärlig så kommer jag aldrig komma dit. Jag gämför mig alldeles för mycket med andra människor. Jag går ibland och funderar hur jag kommer se ut som mamma när jag är äldre.. Ser vuxna och tänker "hoppas så där.. eller så där" hur ska man bli av med det?
Alla behandlingar och så som jag har försökt har inte direkt hjälpt mig på vägen.. Den jag trodde på rann ut i sanden pga att jag fick jobb..
Borde ha sovit för flera timmar sen, nytt jobb i morgon - provjobb - och här ligger jag vaken med ångest och alla skit tankar. Nu får de va stopp.. skriver mer i min skrivbok nu om lite mer mat/ät/kropps tankar.
"Be your self"
Puss på er alla fina!
Kommentarer
Trackback
