Känner mig tom..

Jag känner mig väldigt tom men endå helt full av saker.. Jag är i ett slags mellan ting (igen).. Jag minns när jag kände mig så här förut undet terapin, då min psykolog sa att det är ett mellan stadie. Att man vill framåt men att något (oftast) omedvetet bromsar en, att man inte kan sätta fingret på vad det är som håller en kvar.

Förut när jag skulle sova eller så fort jag va ensam hörde jag en gammal dam säga massa saker.. Hon såg inte direkt trevlig ut och så satt hon där och "tvingade" mig till massa tankar och ideer. Jag vet inte hur hon dök upp eller hur hon försvann. Men på något sätt känns det att hon är påväg till mig och därför vet jag inte riktigt vad jag ska göra.. Jag trycker bort alla dessa negativa tankar men det är så otorligt svårt. Men just nu är jag så medveten om att nästan alla i min närhet ser och känner att jag verkligen är glad och possetiv (för det mästa). Det som känns obehagligt är att denna hemska dam fanns i mitt liv många år innan jag började med anti-depp-medecinen och nu har jag slutat med dom HELT men om hon kommer tillbaka kommer jag nog koppla tabletterna till frihet.
 --------- Allt detta kanske låter HELT sinnes-sjukt, men det här är saker som jag inte vågat ta upp just för att jag trodde att de va jag som va helt galen. ---------

Min lilla söt-unge :)
Men jag har fått veta att min älskade mormor har också vart med om liknande saker. Då jag känner att antingen är hon och jag helt knäppa i skallen eller så finns det fler som har så här men (precis som jag) inte vågar ta upp det.
-------------------------------------------------------------------------------------------
Jag har precis läst ut boken Inspärrad av Teresa Cooper jag kunde ha läst ut den för länge sen men på något sätt ville jag inte att boken skulle ta slut.. Självklrt ville jag att hon skulle må bättre osv (boken handlar om hennes liv) men när den tar slut så blir jag så otroligt tom. Jag vill bara läsa mer och mer om henne.

Men jag funderar på att läsa boken Skadad av Cathy Glass jag läste den för kanske 2-3 år sedan då jag va så sjuk, så jag minns inte så där super mycket om den.. Förutom att den va OTROLIGT starkt skriven. Vet att jag fick tårar i ögonen under något kapittel och det har aldrig någonsin hänt mig.. + att det va typ första boken jag läste ut helt och hållet. Så efter den boken har jag fastnat för självbiografier (inte för att den handlar om hennes liv utan hon skriver uti från sitt liv som fostermamma). Så nu har jag en hel liten samling med sånna böcker. Men jag klarar bara av att läsa 2-3 i sträck sen behöver man paus från läsandet eller sånn typ av bok.

Pussen - jag har själv lite emot att lägga upp detta inlägg för det är verkligen privata-personliga saker


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0