everythingsucks

Jag vet inte längre hur jag tänker, eller vad jag tänker. Just nu är jag bara. Vet inte riktigt vad jag vill göra och inte göra. Känner mig så förvirrad, samtidigt som jag vet exakt vad jag vill. Jag vet att jag har många fina vänner som jag kan vända mig till, men just nu känner jag mig mer änsam än någonsin. Även om jag skulle välja en vän att ringa så skulle jag inte veta vad jag skulle säga.. Det skulle vara väldigt konstigt, tyvärr.

Så va det inte förr, när man gick i skolan. Då hade man en annan relation till vänner. Jag hade några som jag kunde ringa till helt utan andledning - det va värt GULD, om inte mer. Det går inte att beskriva vad det bettyde för mig.. Men jag vet (bådde av erfarenhet och suntföruft) att det som varit har varit och så får det vara.. man kan inte ta tillbaka något eller försöka göra det till det samma. Man förändras och väljer olika vägar här i livet och det är självklart helt naturlig. Så egentligen skulle jag vilje ringa en specell tjej och bara babbla på om det fina vi hadde förr. Dom tiderna va underbara.

Men min osäkerhet gör att jag inte vågar lyfta luren. Jag kanse är en fegis men jag försökte träffa henne igår men va så trött efter jobbet och sen ringde micke och fråga om jag ville ha hans sällskap. Försökte ringa henne från mickes mobil men inget svar. Hon hade kul på annat håll.

Jag vet inte varför jag skriver det här, jag bara känner att jag är yr av alla mina egna tankar.

<3