Måste bara..
Det va ett tag sedan jag skrev något om kännslor och så, försöker undvika det i bloggen så mycket som möjligt. Men nu kommer ett litet inlägg om hur jag känner över lite saker, bli inte oroliga eller sura eller ja.. höhö.
Ibland skanrar jag det så otorligt mycket, jad tror att det är "den" som gör att jag inte kan sova. Den vill att jag kommer tillbaka. Låter kanske sajko men det har börjat slå mig att den vill ha tillbaka mig. När jag tittar på bilder så saknar jag det ibland, iblant tycker jag att det är otorligt skönt att jag är på väg att lämna den, ibland känns det bara så fruktansvärt. Det är så otorligt mycket tankar angående detta. Jag försöker motstå, jag får hjälp av psykologen.. Endast hon vet allt precis allt.
Hon och min okända blogg, det är där jag kan vara precis som jag känner mig. Men vill inte att mina nära ser mig så, det skulle förstöra en hel del. Får ofta hör att jag kämpar men iblan undrar jag var i hellsike dom fått det ifrån.
Det är inte lätt att sakna något som man vill ha tillbaka men samtidigt vill man absolut inte ha med det att göra längre, men "den" va som min bästa vän eller min andra halva.. Ja ni förstår. Hur lämnar man något sådandt stort och som va så otrolig, otroligt viktigt?. Vissa säger att man kan bli frisk, andra säger att man inte kan det.. Man kan bli friskare men aldrig 100% frisk från det.
Ja jag va bara tvungen att skrva några rader om det som rörsig i min hjärna. Jag mår bra och börjar må bättre nu än vad jag gjorde när jag vaknade :)
Puss Puss <3
Ibland skanrar jag det så otorligt mycket, jad tror att det är "den" som gör att jag inte kan sova. Den vill att jag kommer tillbaka. Låter kanske sajko men det har börjat slå mig att den vill ha tillbaka mig. När jag tittar på bilder så saknar jag det ibland, iblant tycker jag att det är otorligt skönt att jag är på väg att lämna den, ibland känns det bara så fruktansvärt. Det är så otorligt mycket tankar angående detta. Jag försöker motstå, jag får hjälp av psykologen.. Endast hon vet allt precis allt.
Hon och min okända blogg, det är där jag kan vara precis som jag känner mig. Men vill inte att mina nära ser mig så, det skulle förstöra en hel del. Får ofta hör att jag kämpar men iblan undrar jag var i hellsike dom fått det ifrån.
Det är inte lätt att sakna något som man vill ha tillbaka men samtidigt vill man absolut inte ha med det att göra längre, men "den" va som min bästa vän eller min andra halva.. Ja ni förstår. Hur lämnar man något sådandt stort och som va så otrolig, otroligt viktigt?. Vissa säger att man kan bli frisk, andra säger att man inte kan det.. Man kan bli friskare men aldrig 100% frisk från det.
Ja jag va bara tvungen att skrva några rader om det som rörsig i min hjärna. Jag mår bra och börjar må bättre nu än vad jag gjorde när jag vaknade :)
Puss Puss <3
Kommentarer
Trackback
