Kärle och Tankar.. ?
Jag och lillasyster kollade på filmen dear John. Den va bra, men enligt mig SUGER slutet. Men i alla fall. Efter filmen tog jag fram min gamla dagbok.. Där jag skrivit saker, ja hur ska jag förklara.. Om ätstörningen, jag läste sidorna där allt handlade om vikt och mått som resulterade till bråk med dom allra flesta. Men jag läste saker som jag inte minns, väldigt läskigt faktiskt. Vissa saker minns jag nu när jag läser dom...
Det som känns bäst av allt är att Micke orkat stå på benen trotts all skit, trotts den jävla sjukdomen! Det jag skrivit som han sagt osv som jag verkligen inte minns värmer att läsa. Jag sitter nästan och gråter.. Så när han kommer på fredag vill jag bara springa ut och krama honom så hårt och bara tacka honom, tårarna kommer säkert komma men vill bara visa hur tacksam jag är att han orkat/orkar med mig.. Ja det låter kanske sjukt men det är vad jag känner för. Jag ska bara våga göra det också.
Hahahahahaha, bjuder på en FUL natt bild! x) uurscha
Jag skulle även vilja läsa en sak ur dagboken för honom, men vet inte om jag själv kommer klara av att läsa det utan att tårarna kommer fram. Men det handlar i alla fall om att jag verkligen trodde att han skulle göra slut när vi kom hem från Thailand, jag menar att jag liksom fatiserade hur han sa det när vi skulle skiljas åt till våra familjer. Ja massa om det i alla fall. Jag säger bara stackars människa som fick stå ut med en sådan sjuk människa i 3 veckor. Antagligen kommer han inte veta vad han ska säga efter som att han tyckte jag skulle ta behandling istället för resan så det kommer bli lite svårt att ta upp allt det här.
För det första så känns det som att han har släppt VÄLDIGT mycket om hur mycket jag äter osv. Så det börjar bli mer avslappnat eller hur jag ska förklara, och då känns det så dumt att ta upp det nu när det äntligen börjar släppa... Ja ni förstår :)
Men skönt att skriva ner det i alla fall, sen får vi se hur det blir med saken. Jag är så OTROLIGT blyg när det gäller att prata med honom, tro det eller ej.. Fråga Mickis, hon som peppar mig att ringa honom när jag ringer till henne och säger att jag saknar honom osv. Haha.
Nej nu får det vara slut skrivet, vart mer text en jag trodde.
Puss Puss<3
Det som känns bäst av allt är att Micke orkat stå på benen trotts all skit, trotts den jävla sjukdomen! Det jag skrivit som han sagt osv som jag verkligen inte minns värmer att läsa. Jag sitter nästan och gråter.. Så när han kommer på fredag vill jag bara springa ut och krama honom så hårt och bara tacka honom, tårarna kommer säkert komma men vill bara visa hur tacksam jag är att han orkat/orkar med mig.. Ja det låter kanske sjukt men det är vad jag känner för. Jag ska bara våga göra det också.
Hahahahahaha, bjuder på en FUL natt bild! x) uurscha
Jag skulle även vilja läsa en sak ur dagboken för honom, men vet inte om jag själv kommer klara av att läsa det utan att tårarna kommer fram. Men det handlar i alla fall om att jag verkligen trodde att han skulle göra slut när vi kom hem från Thailand, jag menar att jag liksom fatiserade hur han sa det när vi skulle skiljas åt till våra familjer. Ja massa om det i alla fall. Jag säger bara stackars människa som fick stå ut med en sådan sjuk människa i 3 veckor. Antagligen kommer han inte veta vad han ska säga efter som att han tyckte jag skulle ta behandling istället för resan så det kommer bli lite svårt att ta upp allt det här.
För det första så känns det som att han har släppt VÄLDIGT mycket om hur mycket jag äter osv. Så det börjar bli mer avslappnat eller hur jag ska förklara, och då känns det så dumt att ta upp det nu när det äntligen börjar släppa... Ja ni förstår :)
Men skönt att skriva ner det i alla fall, sen får vi se hur det blir med saken. Jag är så OTROLIGT blyg när det gäller att prata med honom, tro det eller ej.. Fråga Mickis, hon som peppar mig att ringa honom när jag ringer till henne och säger att jag saknar honom osv. Haha.
Nej nu får det vara slut skrivet, vart mer text en jag trodde.
Puss Puss<3
Kommentarer
Trackback
