everythingsucks

Igår efter jag varit på samtalet så gick jag ut, efter att ha handas in lite av den friska vårluften så satte jag på mobilen. De va fler som messat om att jag skulle ringa. Men de jag reagera på mäst va att Micke skicka sms om att ses. Jag svarade han först och sa att de va självklart... Men de va något som känndes konstigt efter att jag skickat det, men självklart va jag glad. 

Jag ringde till Mickis och berätta om remissen. Hon förstod hur konstigt och obehagligt det känns. Va skönt att prata med henne. Jag gick på bussen som skulle ta mig till Angelica, skulle dit och se deras nya lägenhet :). Jag kliver av och ser Angelica komma. Jätte mysig lägenhet! Absolut lagom för två stycken. Efter en stund så åkte vi till haninge centrum för hon skulle köpa present till Brandt (hennes kille). Efter det så åkte vi hem, hon gav han presenten och sen gick vi och handla middag. Tackos ^^ höhö.

Då det vart ganska sent och jag kännde att jag inte riktigt orkade åka hem till Micke, men kännde inte för att skicka och säga nej. Tror han hade blivit väldigt besviken då.

Väl framme så får jag (som vanligt) gå själv. Porten va öppen så jag behövde inte vänta på att någon skulle komma och öppna. När jag kommer in ligger han i badet. Så jag sätter mig i soffan och pratar med Carina. När han badat klart går han för bi vardagsrummet och vinkar. Efter en stund så kommer han in till oss. Sätter sig mitt emellan.
Jag kännde mig bortglömd (hatar när jag känner så) han satte sig där och börja snacka med sin mamma. Han började även reta henne o så.. Där satt ja på kanten och kännde mig dum.

Vi är inne på hans rum, jag vet inte hur många gånger jag försökte öppna munnen för att säga saker om dagens möte hos Elli, men de som också sårade va att han inte frågade någonting.. Han sa inte heller ett ljud. När han stänger av tvn och de blir bäcksvart tar det en stund innan vi äns peta på varandra.. Han ger mig tillslut en liten kram. Vi myste, det va förengångs skull han som sa förstatt han saknat mig och att han älskar mig, annars är det ALLTID jag som säger det och får bara höra "desamma", efter ett tag så lägger vi oss för att sova.

Jag kunde inte sluta tänka på hans sms "Vad är det du döljer för mig?" jag frågade först vad han tänkte på (efter 200 års tänke tid) han svarar att han inte tänker på något utan försöker sova. Då jag inte ville säga något mer, jag menar hur kul är det att börja snacka efter de svaret. Men jag läggermig och tänker i 200 år till, då jag precis på sekunden tänkte fråga en annan sak, hör jag honom små snarka. Jag frågar om han sover, han svarar "nästa, vad är det"

Dum som jag är så svarar jag att de inte är något, men ångar mig efter det. Tänker en stund till och sen säger jag "Eller jo, det är en sak som jag undrar", han frågar vad det är och jag frågar vad han trodde jag undanhöll för honom.. Han svarar "Inget, det va bara en vanlig fråga" då jag fortfarande känner att de va något så jag svarar "Säkert?" han säger ja och att jag nu kan släppa det och försöka sova.

Okej de va lättare att sova efter att ha frågat, men de va så sjukt mycket jag ville säga och berätta för honom, det vill jag fortfarande.. Men jag vågar inte!

FATTAR NI HUR LÖJLIG JAG KÄNNER MIG?! - Vågar inte säga/prata med min egen pojkvänn..
Det är de som gör så ont i mig, att jag vågar inte göra/säga det jag vill. Då jag kännermig som en dålig människa. Så jag låg en stund och tänkte lite till.. Jag ville säga till honom att jag tycke synd om honom som har en sån konstig tjej som mig. Men jag vet att då skulle jag själv bara börjagråta över hur patetisk jag är. Så på något sätt så försvann tankarna efter ett tag (sånna tankar som kan hålla mig vaken hela natten).

Han pussade mig hejdå och jag ville ha en kram, så tog tag i hans arm och "slet" i honom. Pussa han på pannan då han frågade va det va, jag sa bara att jag älskar honom... Jag vaknar någon timme senare och vänder på mig för att krama om honom, då jag märker att han inte är där! jag får en chock och tror att han bara dragit.. Men kommer på efter en stund att han sa hejdå och att jag somnat igen.

Jag gick upp...
Tog en dusch...
Åt frulle med hans mamma...
Vi åkte till skärholmen...
Handlade, fikade...
Jag hem till mig o hon hem till sig..

På vägen hem kom dom där elaka tankarna som bara fick mig att kännamig sämst.. Okej att dom "monstrerna" dycker upp lite då och då.. men den här gången vart jag faktiskt riktigt ledsen. "Dom" sa till mig att jag och micke inte fungerar tillsammans, att jag borde lämna honom ifred, och sen fortsatte de på de spåret :(...

Jag vill sluta tänka!

(Går inte att lägga in bilder just nu :( men hoppas de funkar senare!)

Nu är jag hemma och har skrivit dom här två suuuper långa inläggen ^^ höhö!

Frivilligt att läsa :P.

Puss Puss<3