everythingsucks

Idag åkte jag till psykologen vid tjugo i 2. Satt där i lite mer än två timmar, känns lite konstigt men för första gången så diskuterade vi saker och ting. Hon ställde frågor och sa vad hon trodde och tyckte.

Jag sa saker som INGEN, ABSOLUT INGEN fått höra från mig. Jag sa jobbiga saker som jag aldrig nämnt för andra. Hon är nu den enda som vet om det. Och så ska det för bli. Det är det som är så skönt, jag kan säga precis vad jag vill, kan säga exakt hur JAG mår och känner mig för tillfället, utan att få en stepel på att jag är tråkig - trist - osocial. - Nu förstår hon mer varför jag mår som jag mår, varför jag gjort som jag gjort. 

Nu vill hon hitta vad man kan göra åt det, precis som jag funderat på så sjuk länge, flera år. Jag har försökt att hitta livs glädjen trotts allt som påverkat, men det har slutat med att smällarna blivit mycket hårdare. Så nu har vi börjat forskat och jag är lite rädd för det som väntar framför mina fötter men det känndes endå skönt att höra det från någon annan (från henne), för jag skulle aldrig säga eller våga inse att det som väntar, behöver jag verkligen. 

Så idag känndes hjärtat lite lättat när jag åkte hem, fått ut lite av mina bekymmer. Äntligen en människa som förstår mig, som verkligen ser hur min insida mår. <3
Jag märkte att hon vart väldigt gripen av det jag sa, så hon ville träffa mig redan på Torsdag.
(- Herre jesus människan borde inte orka med mig, två gånger i veckan! höhö) Känndes lite konstigt men kanske bar att ses två gånger i veckan.

I övrigt så har jag fortfarande mobilen avstängd. Inte varit inne på facebook, kanske lite off men just nu vill jag försöka tänka på mig själv, hitta vad jag vill egentligen och så.

Nu ska jag lyssna på musik och slappa med mina hundar :)

Puss Puss<3