everythingsucks

På senaste tiden så har jag haft mobilen av (i två dagar) sen har jag haft den på helt tyst läge och pendlat mellan att stänga av och sätta på den någon gång under dagen. Jag höll mig från facbook i ca två dagar och sen försökte jag logga in lite mindre.. Detta va svårt i början och känndes konstigt, men nu känner jag snarare att de va bra för mig.

Bra att inte alltid finnas till hands och att jag då kunde tänka på mig själv och känna hur jag faktiskt mår. Vilket inte alls är så där super bra just nu, dels för jag fått veta en sak om en släkting som är SKIT tungt (vill inte gå in på detaljer) och sen med allt annat.

Så jag märker mer och mer hur man kan klara sig själv, dvs att Micke inte hört av sig än. Att livet funkar utan hans närhet 24/7. Jag känner att jag tagit ett litet steg frammåt.

I morgon ska jag till psykolgen, jag är så sjukt närvös över samtalet hon skulle ha med sina kolegor och de där telefonsamtalet som hon skulle ringa.. Är så spend på hur det gått, vad dom sagt och kommit fram till.
Jag måste säga att de är SUPER skönt att ha någon att prata med om allt, PRECIS ALLT.

Det menas med att jag kan sitta och vara glad, skratta lite o vi skojar. Men jag kan också låta allt de "hemska" inom mig få komma ut utan att jag är den deppigaste och tråkigaste människan hon "känner" (iof har ingen sakt så men jag kan känna av att ibland orkar inte folk med att lyssna eller ha med mig o göra, inte alla men vissa)

Men nu ska jag duka till middagen...

Hörs kanske senare!

Puss Puss<3