everythingsucks

Efter att ha kommit hem är jag fortfarande förvirrad. Jag drömmer så sjukt jobbiga saker så att jag vaknar nästan ledsen och hela dagen blir sjukt nerstämd.

Jag såg att Thailand-resan låg så långt borta helatiden, så mina planer vart att jobba så mycket som möjligt innan den och sen bara njuta av värmen.. jag tänkte aldrig längre än så...

Jag känner mig så rastlös och stressad över att jag inte har något jobb, att jag inte gör så mycket på dagarna. (Men herre gud jag kom hem i lördas och det är bara måndag idag)... 

Dagarna, veckorna, månaderna, åren rullar på i en väldans fart känner jag, jag hinner inte tänka efter för än det är för sent. Hinner inte med tiden, hinner inte med mitt egna liv. 

Jag lägger ner förmycket tid på att tänka på allt och inget.

Jag bara måste säga det... 

Jag är sjukt, helt galet kär i pojken min, men varför känns det som att han har börjat tina bort från mig. Jag vill inte tänka så men det sitter lixom fast spikat i huvudet, vill inte försvinna, vägrar släppa taget. Det gör att jag funderar en hel del och fastnar i min egna lilla bubbla, vilket jag hatar! - Saken gör det inte bättre att han är trött och putt så att han inte hör av sig..

Varför ska vi tjejer va så koplicerade? - eller varför är jag så koplicerad!

Tankarna går, trött heten kommer, orken tar slut - Ut sidan ler och är pigg och glad, insidan svider och skriker.

Jag vet inte vad det är med mig!!





Puss Puss<3