everythingsucks

Ska jag vara stolt över mig själv, eller ska jag vara besviken på att jag är så larvig?

Idag (ons) är det tre dagar sen jag hörde något från micke. Det gör ont! och som du säkert förstår så börjar man tänka alldeles förmycket på allt det negativa, varför är man så?
Sitter och maler och maler, så varför hör jag bara inte av mig.. Mår ju egentligen inte bättre av det här.. men jag vill se om han kan ta ansvaret någon gång (som jag sakt i de senaste inläggen).

Sen har jag tänkt på att om jag hör av mig i helgen och är så sjukt ledsen, besviken, sur och allt sådant, vad ska jag säga? vart ska jag börja? hur ska jag börja? - kommer väl som vanligt bli att vi är lite små sura och sen går det över. Det skulle iof göra mig glad men endå så behöver vi prata lite.

Jobbit läge kan vi säga.. som att blunda för den hårda verkligheten.

Men är i alla fall lite stolt att jag lyckas hålla mig så länge. Det sorliga är att jag kämmpar för att hålla mig, medns han går och lever sin vardag helt normalt och har inte alls nå tankar på hur jag känner mig och har det.

Farsinerande hur olikt det kan vara.

Nej nu ska jag försöka sova.

Puss Puss<3