Mår inte alls bra.


Hej alla mina vänenr och alla andra som läser detta :).


Idag mår jag inte alls bra, magen är värre än va den va igår. Fattar inte varför, eller så vill jag inte inse sanningen. Men jag har börjat märka att jag inte orkar göra saker längre. Det skrämmer mig, varför kan jag inte bara vara glad och frammåt?

Skickade sms till micke och frågade om vi kunde ses, han har inte svarat (vilket inte är ovanligt) om han nu skulle svara så är jag osäker på om jag skulle orka ta mig dit. Det är en lång väg och måste åka dit själv gå från t banan till hans lägenhet själv. Det känns bara tråkigt och jobbigt just nu, men samtidigt så vill jag självklart träffa honom.

Jag har börjat tänka på hur han och jag hade det förut. Det skrämmer mig...
För att då ringde vi varandra varenda kväll, sms:ade flera hundra gånger om dagen, vi träffades doc mer sellan men vi hade mer kontakt och visste mer om varnadra då än vad vi gör nu. Det känns bara förvirrande.

Jag har försökt att ringa honom några kvällar men han har inte svarat, inte ens messat och frågat vad jag ville. Jag vet inte varför men det börjar känns som att vi glider isär och det vill jag verkligen inte.. Men om det tillslut bara är jag som ringer, messar och fixar så kan jag redan nu säga att det kommer jag inte orka. Jag fattar inte att jag skriver det här rakt ut i bloggen men min vardag har börjat bli mer och mer komplecerad.

Jag har oftast varit väldigt öppen med vad som händer mellan mig och min kille så kanske därför som jag vågar skriva det här. Jag är bara super trött och vill bara vila, men tror att det för börjas med en dusch nu.

Om några timmar eller någon dag kommer jag ångra att jag skrev så här.. För grejen är att,
Jag älskar honom, han älskar mig, vi vill vara med varandra så varför gör jag det så himla krongligt?
Om vi älskar varandra så borde jag inte bekymmra mig så här, okej att förhållanden går upp och ner att man bråkar och har sig men det här känns mer som att det hänger på våra kännsolr.

Jag har aldrig älskat någon så mycket som jag älskar honom.
Det är nästan skrämmande, jag blir nästan rädd förmig själv över hur starka kännsolr jag har för honom.

Nu ska jag duscha, och hoppas på att bli piggare.



Puss Puss<3


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0