Det har inte gått att blogga.
Jag har inte kunnat logga in på bloggen.. den har bara hakat uppsig och internet fastnat så det suger verkligen. Som många vänner redan vet så hade jag och micke ett ganska reält bråk. Jag tog tag i det hela, engång för alla. Så i tisdags kväll så satt vi på hans rum och pratade.
Jag kan säga så här, har aldrig varit så nervös. Trodde att hjärtat skulle pluppa ur för att det slåg så otroligt hårt och fort. Jag stod i hans rum i ca en timme och väntade på att han skulle komma hem (jag hade självklart väntat hela den långa dagen men ju närmre kvällen, ju mer rädd vart jag). Det var hemskt, trodde att jag skulle fega ur men visste att de va nu eller aldrig, jag menar att jag kan inte komma några dagar senare och vara skit sur.
Så vi satt och pratade och små klagade men inte så att vi gapa och skrek utan båda va lungna, nervösa och lite smått oroliga. Och jag höll tårarna borta.. Man kan ju säga att det fanns inga kvar efter den långa morgonen ^^.
Jag tänker inte lägga ut här exakt vad som hände och så, utan mina närmaste vänner så har jag skrivit ner allt i ett dokument på datorn som ni kan få, kanske.. hehe. Skrev det mäst för min egen skull men sen även om ni vill läsa så finns det att få, som sagt.
En sak som han tog upp är att jag blir sur och irriterad ganska lätt och jag jobbar på det. Så det här är lite kul.. Jag frågade igår om han ville komma hem till mig idag efter jobbet. Då han svarade kanske, redan när jag hörde/läste det så vart jag förberädd på ett nej. Men antagligen för att jag ville undermedvetet bli glatt överaskad. Men så fick ja sms om att han ville hem efter jobbet. Och surkärring som jag är så varar ja "Ja då är de ju bara att åka hem"
GAH jag lovade ju att försöka att inte vara så sur.. Fast när jag tänker efter så kunde jag ha svarat 1000 gånger värre! Jag är elikamed (=) KNAS!
Varför kan inte jag bara vara lite normal och bara låta pojkstackarn göra som han vill!
Aja nu måste jag kila, tävling i morgon.
Puss Puss<3
Jag kan säga så här, har aldrig varit så nervös. Trodde att hjärtat skulle pluppa ur för att det slåg så otroligt hårt och fort. Jag stod i hans rum i ca en timme och väntade på att han skulle komma hem (jag hade självklart väntat hela den långa dagen men ju närmre kvällen, ju mer rädd vart jag). Det var hemskt, trodde att jag skulle fega ur men visste att de va nu eller aldrig, jag menar att jag kan inte komma några dagar senare och vara skit sur.
Så vi satt och pratade och små klagade men inte så att vi gapa och skrek utan båda va lungna, nervösa och lite smått oroliga. Och jag höll tårarna borta.. Man kan ju säga att det fanns inga kvar efter den långa morgonen ^^.
Jag tänker inte lägga ut här exakt vad som hände och så, utan mina närmaste vänner så har jag skrivit ner allt i ett dokument på datorn som ni kan få, kanske.. hehe. Skrev det mäst för min egen skull men sen även om ni vill läsa så finns det att få, som sagt.
En sak som han tog upp är att jag blir sur och irriterad ganska lätt och jag jobbar på det. Så det här är lite kul.. Jag frågade igår om han ville komma hem till mig idag efter jobbet. Då han svarade kanske, redan när jag hörde/läste det så vart jag förberädd på ett nej. Men antagligen för att jag ville undermedvetet bli glatt överaskad. Men så fick ja sms om att han ville hem efter jobbet. Och surkärring som jag är så varar ja "Ja då är de ju bara att åka hem"
GAH jag lovade ju att försöka att inte vara så sur.. Fast när jag tänker efter så kunde jag ha svarat 1000 gånger värre! Jag är elikamed (=) KNAS!
Varför kan inte jag bara vara lite normal och bara låta pojkstackarn göra som han vill!
Aja nu måste jag kila, tävling i morgon.
Puss Puss<3
Kommentarer
Trackback
