everythingsucks

Jag har lust att bogga. Men vet inte riktigt vad jag ska skriva. Har nyss gått en prommenad med Max och lillasyster. Vi hämtade ut ett paket. As skönt att gå, ska gå lite senare igen. Måste röra på mig!!!

Igår läste jag igenom lite i min "gammla"/privata blogg. Inte varit inne där sen typ sommar/hösten 09, det va ganska läskigt att läsa. Tog även fram två av mina dagbäcker, läste även i dem. Jag blir rädd. Vad har jag gjort med mig själv?

Inte nog med det, för någon dag sen bad mamma mig att ränsa en lånda med mina saker i. Den har bara stått i förådet år in och år ut så hon tyckte jag skulle gå igenom. Vet ni vad jag hittade?...
Jag hittade "mitt" elev-vårdsprotokoll fån hanvikens skola. Ett möte om tester jag gjort under skolåren. Protokollet är skrivet när jag går sista terminen i feman :S. Jag vart skakis i kroppen och kände mig ledsen inom mig. Varför har ingen reagerat eller gjort något under tiden, nej dom skickade det bara till nästa skola..
(på mötet va det en psykolog med, hon och jag som gjort tester och haft små samtal, varför minns jag inte det??)

Lite som står i protokollet är att jag alltid är glad och positiv. Att jag arbetar med lust och energi.Socialt fungerar hon utmärkt. Längre ner i brevet så står det att jag behöver mycket stöd och uppmuntran. "När hon är osäker sviker minnet henne". Hon är långsam och osäkerheten drar ner henne.
Hon är artig och trevlig. Men ofta osäker på sig själv, vilket påverkar hennes psykiska välmående.
(JAG VA I DEN SKOLAN FRÅN JA VA 6ÅR TILLS JAG VA 11, när testen gjordes, VARFÖR REAGERA INGEN??? VARFÖR GJORDE DOM INGET??)

I slutet står det att skolan skickar inte infon vidare utan att mina föräldrar kan lämna in denna information. - Jag är osäker på om dom verkligen gjorde det...
Står så klart en massa mer, men tog bara med en liten del.

Jag vart lite ledsen på alla vuxna som står med att dom va med på mötet. På skolan. Varför gjorde dom testerna och hade möten.. Men när dom inte gjorde något efter det. Dom hittade "felet" men thats it!. Vet inte vem eller vad jag känner mig besviken av. Men känns som att när jag läste det där så förstår jag mig mer på mig själv. Varför jag mått som jag gjort, under ala dessa år. Om jag mådde så där redan när jag va 6-7 år och jag fick inget pepp som dom så fint skrev att jag behövde. Om jag fått det stöd och så som jag behövde kanske mitt liv sett helt annorlund ut. Kanske hade jag mått mycket bättre än vad jag gör i nu läget...?

Jag känner att de har gått fort, VÄLDIGT FORT fram. Åt ett bra håll. Men det känns endå skrämmande. Jag tror att det är tack vare Angelica och Elli.. Eller ja jag har många som finns här men tror dom har gjort mäst, menar inget taskigt.

Det andra som känns läskigt är att jag på senaste samtalet med Elli så fick jag en kopia på remissen. Hur kommer det sig att jag hitta protokollet nu?! Värden är bra skrämmande ibland. Funderar starkt på att ta med mig protokollet till Elli och visa det.

Behövde bara skriva av mig lite.

Puss Puss<3