everythingsucks

Nu har jag varit ute och festat två helger i rad. Jag har bara slappnat av och släppt loss. Självklart lägger man ju märke till hur alla andra ser ut. Hur dom dansar och rör sig. När jag varit ute så har jag verkligen haft super kul och inte tänkte så mycket. Micke kom upp i tankarna i bland, speciellt när man stod där bland anntingen nördar, snobbar eller äckel människor, för då ville jag ha honom där, att krama o dansa med!. Men annars har jag faktiskt haft kontroll på mitt tänkande, självklart kunde det kännas lite tråkigt att han inte går ut och festar, att vi aldrig festar tillsammans. Jag har inte heller sett honom sen förra onsdagen (den 7 april). Visst det har varit jobbigt vissa dagar. Men inte det som är "huvud"grejen i det hela. Utan det är att jag känner verkligen hur mycket jag älskar honom.
Mitt hjärta slår för honom och ingen annan!

Varför skulle jag annars tänka på honom vad jag än gör, (fast nu i normal mängnd), varför skulle jag annars drömma om honom typ varige natt?, alla drömmar är söta och underbara, vi gör massa roliga saker tillsammans.
Jag har hört att drömmar går att uppfylla! - Live your dream.

Det går inte att beskriva de där extra som bara han och jag har, det är något alldeles eget. Jag har hört alla möjliga saker från vänner och bekanta när jag varit sur,ledsen eller jätte sårad för att de hänt saker mellan mig och Micke. Men helt ärligt så spelar det ingen roll om vad folk säger eller tycker, så länge vi älskar varandra så är det upp till honom och mig hur vi lever och har det.

Helt ärligt så är det faktiskt bra att han och jag varit ifrån varandra, jag märker hur han tar mer och mer iniativ. Vilket känns jätte skönt, då jag får det lite mer bekräftat att han verkligen vill vara med mig. Och jag slipper känna mig så där på och jobbig för att jag ringer och sms:ar hela tiden.
Jag är trotts allt en tjej och även jag får dom där typiska tjej tankarna/kännsloran "Han vill inte va med mig", "Varför svarar han inte?", "Varför hör han inte av sig?", "Han tycker inte om mig", "vad är de han döljer" OSV, ja ni vet nog vad jag menar.

Jag hoppas bara på att vi får det bättre snart, jag vet att jag själv mår bättre i dagsläget, starkare i mig själv. Jag måste bara få honom att se det. Jag har varit ganska blyg när det gäller att visa honom hur jag förändras till en mer starkare person och att jag klarar av olika saker mycket bättre nu. Vet inte varför, men när jag är med honom blir jag bara blygare och tillbaka dragen. Kanske är jag rädd att han inte kommer gillar den "nya" (men endå gamla) jag som börjar komma fram (tillbaka en del). Och där har vi osäkerheten, men den är absolut inte lika stark längre, bara ibland, men inte alls lika ofta.. Men jaa, ni kanske fattar?..

Jag är en kämmpare, och det kommer jag alltid att vara, lika så med envisheten...

---

Men Älskade Micke, om du läser det här så hoppas jag att du,
precis som jag, drömmer om en framtid tillsammans.
För det är verkligen bara dig jag vill ha!
Bara dina kramar, pussar, närhet, kärlek. 
Ditt, bara ditt leende som får mitt hjärta att slå ett slag extra
- Det vill jag inte leva utan
Vet inte hur jag ska få ner allt i ord, men du är otroligt underbar
och jag vet inte hur jag ska beskriva kännslan att du aldrig lämnat/gjort
slut med mig. Jag har verkligen varit jobbig och mått dåligt, jag har liksom
inte varit jag... Men du höll dig kvar!<3

Vet inte vad jag ska säga, eller hur jag ska tacka dig för det. 
Jag tror att min sjukdom (det svider att skriva men innerst inne
så vet jag att jag varit/är sjuk) bidrog till att vi gledisär och plötsligt
så stod vi båda i samma skog, lika vilsna, det fanns liksom
ingen stig så vi bara gick omkring och bara va...
Vi va nära varandra men viste inte hur vi skulle hitta ut,
då allt bara vart knas och vi hamnade mer och mer vilse...
Men nu har vi börjat skapa en stig tillsammans..
Jag förstår att en hel del är "mitt" fel (sjukdomens fel!) men
inget som går att göra åt nu, om du lämnat mig vet jag helt ärligt inte
om jag skulle kämmpat så mycket som jag gjort/gör nu idag.

Jag kommer aldrig att glömma de som du gjort för mig...
Du "tog" mig tillbaka och visade mig vilken
väg som va rätt att gå.
Jag minns smset som du skrev midsommaren 2008,
dom orden fick mig varm inombords. Jag kände mig behövd
och saknad. Jag saknade dig, hela tiden. Första
gången vi sågs igen, ja du anar inte hur glad o lycklig
jag va, men endå jätte närvös och hela jag vibrerade av pirret
som kom från magen. Jag minns hela den dagen! <3

Jag vill bara stryka allt det jobbigaste
och att vi nu tar framtiden i våra händer
och skapar en massa fina minnen tillsammans.
Hoppas att du håller med och känner den kärlek, värme som jag känner!
Jag Älskar bara dig Micke!<3

Puss och kram på dig, din bara din Linnéa-peea!<3

Mickes Flicka<3