everythingsucks

Jag saknar faktiskt Elli och har tänkt ringa henne, men har haft tankarna på helt andra spår så det har glömts bort, tyvärr!

Jag önskar att jag kunde se mig själv som alla andra gör, att jag kunde va glad över så som jag ser ut, för den jag är och det jag gör, känna mig nöjd för en gångs skull.. Men inte det inte. Jag vet inte när jag senast va nöjd med någonting från min egen sida. Jag kan fixa här hemma, men endå tycka att jag inte gjort tillräkligt. Jag kan måla (inte gjort det på år) men sen tittar jag på bilden och ser att saker och ting är fuckt up, helt enkelt, då jag skrynklar ihop bilden och bara blir skit sur och irriterad över att jag saknar all förmåga. Jag kan sminka mig och fixa och nästan tycka att jag ser bra ut.. En stund senare så ser jag bara förjävlig ut och undrar hur jag nyss hade en sån bra bild på mig själv. Då jag bara vill gråta, men i stället blir jag sur, irriterad, otrevlig och frånvarane.



Att aldrig känna sig nöjd, ja kan du tänka dig in i den tanken/situvationen?, Jag tror inte det. Men den kännslan är fruktansvärd och tar död på en innefrån, långsam. Man orkar inte med sig själv helt enkelt, orkar inte bry sig.. För min del har det börjat sjunka till att jag inte orkar anstränga mig för mig och micke längre, det som händer det händer. Jag orkar inte sminka mig (om det inte är något jätte specellt jag ska göra), jag har kännt att duscha varit väldigt jobbigt och omständigt.. - Det där är verkligen inte likt mig! 

Jag brukar/brukade alltid sminka mig, fixa håret i timmar (nästan), pröva kläder i åra tal.. Vad hände med min energi?  - Dom som känner mig vet hur jag brukar vara. Jag saknar Ellis samtal, men vi har ett litet uppehåll för att se hur jag klarar mig. Jag skulle vilja ha en aktivitet i veckan, och det är att träna med Mickis! Det vill jag verkligen! Men det jag fått höra från Elli och en annan person gjorde väldigt ont och jag förstod själv att det inte är så bra i detta tillstånd. Men jag ska höra med henne och se om jag i alla fall kan få träna 1 gång i veckan, det kan ju inte va så farligt? 



(Jag ser mig själv som ett fult äckel och undrar varför just jag ska se ut så här och lida över det.. Varfö,varför kan jag aldrig känna mig fin eller äns se glad ut på rikgtigt?!)

Jag vet att hon då kommer ta upp mitt bmi och andra (alvarligare saker) men jag känner att jag verkligen svikit och sårat Mickis, vi hadelovat varandra att peppa och puscha varandra till ett bra och nyttigt liv.. typ. Men precis som "dom" säger så har jag kanske inte orken.. Dvs att när jag går någon timme med hundarna i skogen på berg och så, blir jag väldigt utmattad och måste vila en stund när jag kommit hem. Lika så med träningarn som jag håller med gymnasterna, jag är helt död när jag kommer hem... Lika så när jag va i stan med Micke och hans mamma, jag va helt slut när jag kom hem. 

Varför gör jag som jag gör?, varför mår jag som jag mår?, varför har saker blivit som dom blivit?, Jag vill ha svar på en enda fråga (ingen av dessa) som antagligen aldrig någonsin kommer kunna få ett svar.. Frågorna ovan har jag några svar till, i alla fall någon. 

Nej, va bara tvungen att skriva av mig lite. Kanske för att jag inte alls mår bra just nu. Eller inte så där super dåligt, men ätit vääldigt mycket idag så magen är helt uppsväld och jag bara känner mig jätte fet.. :( 


Nu ska jag läsa bok.. 

Puss Puss<3