everythingsucks

Till mina vänner/anhöriga mf.

(bilden tog jag i går när liknande tankar snurrade i huvudet)
　
Jag vet att jag inte är den ni vill att jag ska vara. Jag vill och
önskar att jag bara kunde vara mig själv. Men jag vet inte vart den
ligger någon stanns. Jag vet inte äns när jag tappade bort mig själv.
Tydligen redan som barnsbent.

Idag tar jag inte ut det på att leka lekar då jag är i andra år eller
så. Idag är det maten som blir ute lämmnad. Jag känner mig inte sjuk.
Jag har aldrig varit sjuk. Det är bara inbildning från min och andras
synvinkel. Vi alla äter olika mycket olika dagar. Så varför skulle
jag vara i en sjukdom?... Allt känns bara overkligt. Jag har alltid
varit normal byggd, eller lite över det. Så varför skulle jag då vara
sjuk i en sjukdom som har med att man äter för lite? Nej, i så fall
borde jag vara sjuk i en sjukdom där man äter förmycket, inte tvärt
om. Som barn hade jag en vääldigt bra aptit - Nästan för bra.

Dessutom känner jag mig så som jag beskrev, normal bygg + lite till.
Jag är absolut verkligen inte smal! Nej, det vet jag! Jag ser ju att
magen sticker ut, när jag böjer mig fram så hänger det.. Om man
är smal så blir det verkligen inte så!..

Men varför fick jag då en diagnås på en ätstörning?
Ja det är svårt för mig att sätta fingret på det. Men jag vet att dom
ville väga och mäta mig, men jag VÄGRADE! Dom envisades men jag
vägrade ännumera. Va där på ett antal samtal. Men tackade nej till
alla behandlings tillfällen jag fick. Jag va/är ju inte sjuk, jag
passade inte in där. Så vad skulle jag dit och göra? Nej, det vart en
resa till Thailand. (efter som att jag aldrig vägde eller mätte
mig där så vet dom ju inte hur mycket jag vägde eller så)

Jag har fått veta, mer självklart nu, att jag redan som liten va
osäker. Den har bara blivit starkare och starkare med åren. Jag är
aldrig nöjd med mig själv. Över allt är det fel på mig, hela
jag är fel.

Jag har vänner, folk som bryr sig. Men man kan inte känna sig älskad
för än man acepterar sig själv. Hitta självkännslan och
självförtroendet, jag tror inte jag kan hitta det.
Anntingen så föddes jag utan det helt och hållet, eller så har jag glömt det redan
som liten och de går inte att leta fram nu. Det är som att gå bak i
tiden och ändra på något man ångrar, vilket vi alla vet är
omöjligt.

Jag har en kännsla av att jag mer eller mindre kommer ha det så här
med maten. Vissa dagar äter jag bra, andra dagar skippar jag det.
Men jag lever vidare i min kamp mot att sluta hata mig själv.

Jag önskar att jag kunde se det ni ser. Ni säger att jag är
söt, vacker, smal, snäll, rolig, omtänksam osv. Varför kan jag
verkligen inte se det? (om de nu är så)

Pusss<3