Sparka Johnblund ?
Igår va en helt vanlig kväll i mitt 20åriga liv. Jag är van att somna väldigt sent och vakna väldigt tidigt, dvs att de slutar med 4 timmars sömn. Jag såg på klockan när jag sa godnatt till min storasyster, 00:21. Jag gick och borstade tänderna, skrev i min kalender och kollade upp vissa saker (som jag gör varige kväll) sen började jag läsa i min bok.. Nästa gång jag kolla på klockan va den 02:20. Jag la genast ifrån mig boken och försökte somna.. Trodde jag ja...
Jag verd och vände på mig. Fantiserade lite söta tankar, men i bland dök det upp obehagliga saker.. Som om någon kom och bomba mina söta tankar. Så höll det på hela natten. Jag gick upp och gick på toa + ett glas vatten. När jag vänder mig mot mickron och ser klockan.. 04:25 - Mamma skulle upp vid 5.
Jag går in till mitt rum igen där max ligger och sover så sött i sin säng, han vaknade inte av att jag kom in. Jag klappa på honom och sen önskade jag att jag kunde falla in i hans sömn. Men så enkelt kan inget vara.
När ögonen känns som tyngst och dem vill bara falla ihop och vila utav utmattning. Precis i det ögonblicket när huvudet börjar falla ner mot kudden för att hjärnan ska falla in i sömnen, precis då, exakt när huvudet ska landa... Hör jag mamma prata med pappa och dem går in i köket. Jag hörde när dem åkte. Då jag gav upp helt.
Jag började läsa min bok och sen roa mig med mina dagdrömmar. Så det betyder att jag inte sovit en blund inatt/på morgonen/på dagen/eftermiddagen.. Nej inget alls!
Det som är konstigt är att jag känner mig inte så trött, bara utmattad och har ingen ork att göra något just nu..
Det... Det känns fruktansvärt.
Men jag minns endag på jobbet, jag hade lunch rast. Jag satt och läste i en mamma tidning om att "dejta john-blund". Där det stod att man behöver inte känna sig ensam att ligga vaken klockan tre på natten eller så, nej för då ligger tusentals mammor och vrider och vänder på sig. Det kändes faktiskt som en liten tröst, tröst att jag inte är den ända som sover fruktansvärt lite... Tills jag kom på att jag är ingen jävla mamma. Det där va till mammor som ligger vakna! Så jag viste inte hur jag skulle ta artikeln.
Jag stängde tidningen och började diska.
Men hur många dagar kan man gå och vara en människa utan sömn, jag menar vart går gränsen? om jag inte kan sova inatt och inte natten efter det.. Jag vill inte veta hur man mår då, jag vill få stopp på det här nu!
Nu är jag riktigt sur på mig själv.. Eller ah på Johnblund som först kommer till mig vid 4:ra tiden.. och sen nu glömmer mig helt! - Om han inte kommer i natt vid 4-tiden senast så borde han få sparken? ;)
Jag och min storasyster i norrland en sommar.. Ge mig den tiden tillbaka!!
Puss Puss
Jag verd och vände på mig. Fantiserade lite söta tankar, men i bland dök det upp obehagliga saker.. Som om någon kom och bomba mina söta tankar. Så höll det på hela natten. Jag gick upp och gick på toa + ett glas vatten. När jag vänder mig mot mickron och ser klockan.. 04:25 - Mamma skulle upp vid 5.
Jag går in till mitt rum igen där max ligger och sover så sött i sin säng, han vaknade inte av att jag kom in. Jag klappa på honom och sen önskade jag att jag kunde falla in i hans sömn. Men så enkelt kan inget vara.
När ögonen känns som tyngst och dem vill bara falla ihop och vila utav utmattning. Precis i det ögonblicket när huvudet börjar falla ner mot kudden för att hjärnan ska falla in i sömnen, precis då, exakt när huvudet ska landa... Hör jag mamma prata med pappa och dem går in i köket. Jag hörde när dem åkte. Då jag gav upp helt.
Jag började läsa min bok och sen roa mig med mina dagdrömmar. Så det betyder att jag inte sovit en blund inatt/på morgonen/på dagen/eftermiddagen.. Nej inget alls!
Det som är konstigt är att jag känner mig inte så trött, bara utmattad och har ingen ork att göra något just nu..
Det... Det känns fruktansvärt.
Men jag minns endag på jobbet, jag hade lunch rast. Jag satt och läste i en mamma tidning om att "dejta john-blund". Där det stod att man behöver inte känna sig ensam att ligga vaken klockan tre på natten eller så, nej för då ligger tusentals mammor och vrider och vänder på sig. Det kändes faktiskt som en liten tröst, tröst att jag inte är den ända som sover fruktansvärt lite... Tills jag kom på att jag är ingen jävla mamma. Det där va till mammor som ligger vakna! Så jag viste inte hur jag skulle ta artikeln.
Jag stängde tidningen och började diska.
Men hur många dagar kan man gå och vara en människa utan sömn, jag menar vart går gränsen? om jag inte kan sova inatt och inte natten efter det.. Jag vill inte veta hur man mår då, jag vill få stopp på det här nu!
Nu är jag riktigt sur på mig själv.. Eller ah på Johnblund som först kommer till mig vid 4:ra tiden.. och sen nu glömmer mig helt! - Om han inte kommer i natt vid 4-tiden senast så borde han få sparken? ;)
Jag och min storasyster i norrland en sommar.. Ge mig den tiden tillbaka!!
Puss Puss
Kommentarer
Trackback
