Surt.
I dag vaknade jag av att klockan ringde.. 06.15 för att försöka ta mig upp. Jag satte klockan på znoze och somnade halft om. Haflt vaken halft sovandes. Klockan ringde igen, jag stängde av larmet. Va på väg upp men något hände (mins inte) Men jag vaknar senare av att lilla syster skickar ett sms "Du skulle nog upp för 10 min sen, kan du sjuk anmäla mig? Puss älsk<3" Utan hennes sms hade jag legat kvar och sovit. Inte likt mig. Jag brukar aldrig kunna somna om eller sova länga på dagarna. Jag vet att i går va jag trött men jag var ändå inte det på samma gång (svårt att förklara). Så jag kollade först på mitt program - Sista av snittet - Tånors liv.
Bådde min bok och serie tar slut på samma dag - Jag får panik.
Men när jag köpte boken passade jag på att ha en i lagret ut i fall att. Det är första gången i historien att jag köper en bok - läser i den - läser UT den - börjar på en ny. Jag berättade för mamma hur mycket jag hatar när böcker tar slut. Hon log och sa sedan att jag kan läsa om boken. Jag svarade inte, gick in på mitt rum. Visst kan jag läsa om boken men det skulle vara som att någon bad dig leva om ditt liv. Det går lixom inte. Boken handlar om en tjej som blir flyttad från behandlingshem till behandlingshem, som mäst fick hon 23 medeciner. Efter att hon fyllt 18. Jätte bra "bok" i alla fall, det som skrämmer är att hon berättar om sitt riktiga liv så den är mer hemsk än bra.
På tal om bok så glömde jag min skrivbok hemma på min byrå bredvid sängen. Vill skriva iden NU! Men sen är jag rädd att mamma eller någon ska läsa i den. Mamma ger mig vibbar om att hon ogillar min bok och mitt skrivande. I går skämta hon bort det med att säga till hundarna "Nu skriver hon en massa saker om oss, vad tror du hon skriver? dumma och elaka saker?" Mamma smiylade. Men bakom det där smielt kunde jag allt se att hon vill veta på riktigt vad det står. Men det är ytterst få som verkligen kommer få läsa i den.
Efter att jag kollat klart på tånors liv kände jag mig konstikt ensam men iaktagen. I tredie lådan hade jag den andra boken. Tog upp den och började läsa. Den är också hemsk men bra, handlar om en åtta årig tjej som varit i fyra fosterfamiljer på fem månader. Även den är en san händelse - Ska nog se om Soffan vill läsa den, tror hon skulle gilla den. Jag låg och läste tills jag kom på att alla i familjen sov. Kollade på klockan, halv ett. Jag släkte lampan och kände hur någon va i rummet, inte på golvet eller på sängen utan i luften. Jag vågade inte bli rädd, fick en lätt chock verd mig in mot väggen och kramade hårt om en kudde. Hade rysningar men jag lyckades somna strax efter.
Bådde min bok och serie tar slut på samma dag - Jag får panik.
Men när jag köpte boken passade jag på att ha en i lagret ut i fall att. Det är första gången i historien att jag köper en bok - läser i den - läser UT den - börjar på en ny. Jag berättade för mamma hur mycket jag hatar när böcker tar slut. Hon log och sa sedan att jag kan läsa om boken. Jag svarade inte, gick in på mitt rum. Visst kan jag läsa om boken men det skulle vara som att någon bad dig leva om ditt liv. Det går lixom inte. Boken handlar om en tjej som blir flyttad från behandlingshem till behandlingshem, som mäst fick hon 23 medeciner. Efter att hon fyllt 18. Jätte bra "bok" i alla fall, det som skrämmer är att hon berättar om sitt riktiga liv så den är mer hemsk än bra.
På tal om bok så glömde jag min skrivbok hemma på min byrå bredvid sängen. Vill skriva iden NU! Men sen är jag rädd att mamma eller någon ska läsa i den. Mamma ger mig vibbar om att hon ogillar min bok och mitt skrivande. I går skämta hon bort det med att säga till hundarna "Nu skriver hon en massa saker om oss, vad tror du hon skriver? dumma och elaka saker?" Mamma smiylade. Men bakom det där smielt kunde jag allt se att hon vill veta på riktigt vad det står. Men det är ytterst få som verkligen kommer få läsa i den.
Efter att jag kollat klart på tånors liv kände jag mig konstikt ensam men iaktagen. I tredie lådan hade jag den andra boken. Tog upp den och började läsa. Den är också hemsk men bra, handlar om en åtta årig tjej som varit i fyra fosterfamiljer på fem månader. Även den är en san händelse - Ska nog se om Soffan vill läsa den, tror hon skulle gilla den. Jag låg och läste tills jag kom på att alla i familjen sov. Kollade på klockan, halv ett. Jag släkte lampan och kände hur någon va i rummet, inte på golvet eller på sängen utan i luften. Jag vågade inte bli rädd, fick en lätt chock verd mig in mot väggen och kramade hårt om en kudde. Hade rysningar men jag lyckades somna strax efter.
Soffan, Jag Älskar dig! Förlåt att jag är så seg på att svara på sms och när du ringer, men jag har fått någon konstig känsla mot mobilen, ogillar mobiltelefoner.
Jag tog mig till skolan, inga lektioner. Ville lämna in mitt arbete i psykologi som jag hade på mitt usb minne. Jag gick från data till data till data men det funkade ingen stans. Gick och försökte hitta läraren. Knacka på fel klassrum, gick till lärarens lärar rum - som va omöjligt att hitta - Pratade med henne. Ska skriva ut det och lägga det i hennes fack under veckan.
Åkte hem till Micke.
Kommentarer
Trackback
