everythingsucks

Vet inte hur många gånger jag skrivit om de här inlägget nu.. Jag vill inte verka deppig eller så men ibland är vi alla ledsna och det är då det känns som bäst att skriva, sen att man som person kanske låter som en "depp" tönt är en annan sida av saken.

Snart har vi varit "osams" (eller vad jag ska kalla det) i tre kvällar.. Det känn jätte konstigt och jag börjar bli riktigt förvirrad. Får inga svar på alla frågor som jag har. I går ringde jag helt förtvivlad till min älskade Sanna, hon m någon kan komma med det alldra bästa "anyliseringarna". Fick lite dåligt samvete att vi inte snackat på AS länge men jag behövde henne verkligen och tvekade inte på att ringa.. Bådde hon och jag vet att vi finns alltid för varandra vad det än gäller. Jag önskar bara att Micke hörde alla braiga saker som hon sa. Jag vill inte gå in på något i detalj just nu.

Jag vill bara träffa honom se in i hans ögon och verkligen säga förlåt, krama och pussa på honom. Men i stället vet jag inte alls när han varken hörva sig eller när vi ses igen. Jag har gett han tid för sig själv, låtit bli att sms och msn bomba honom. Men nu börjar jag tröttna, vill inte ha det så här.. Äter och sover AS dåligt! Idag va jag i skolan men jag kunde inte släppa tankarna någongång under dagen (dvs kunde inte koncentrera mig på något).
Snacka om dåliga tider kompis!

Vill bara Tacka LillaSyster och Sanna extra mycket!
Älskar er!<3