Västerås:-:Begravning
(bilder kommer senare)
I Södas efter nån timme efter att Miicke åkt kom Becca hem till mig.
Vi snacka mssa o kollade film, MYYS!
På måndag morgon gick vi upp vid åtta kvart över 8 för att hinna med bussen
09:36.. Vi va snå snabba på att göra oss i ordning, så vi han med bussen 09:16.
När vi kom till Centralen va ja tvungen o pröva kredit kortet om det funkade, för annars
visste jag inte hur jag skulle komma hem. Becca hade också för lite pengar med sig.
Pluss att de va fel i sj:s system så vi fick inte hämta ut våra biljetter..
Utan vi skulle bara säga våra boknings nummer. det känndes verkligen trykt! Nooot!
På tåget satt vi o fundera på hur vi skulle ta oss hem, Planka skulle synas på mig.
Gå skulle ta en evighet, o ingen av oss har gps i mobilen så där va vi körda!
haha vi snacka om massa olika saker vi skulle göra.. tex sova på perongen.
Leka fattiga barn.. höhö.
När vi va framme i Västerås, va de strul med om några skulle möta oss eller inte.
Vi fick veta villken buss de va vi skulle ta, så vi tog den o gick av vid kyrkan/kapellet.
Vi gick in i den lilla blommster butiken o köppte stora roser 40-:kr.
Själva begravningen va jätte fin o vacker.. Men som jag är som jag är, kan jag verkligen inte förstå att
Robin låg i den lilla kistan. Jag o Sanna pratade om att kistan såg så liten ut, "men han va ju liten o tunn"
"Det är Sannt" sa Sanna o ett litet leende steg fram. Sen satt vi o pratade minnen som vi så klart aldrig kommer glömma.
När själva begravningen började stälde dom fram ett kort på Robin. Han hade Sannas tröja på sig (':.
Men de va då mina tårar började komma, såg den söta Robin på bilden o försökte förstå att han inte finns på
jorden längre. Det hugger i hjärtat!
Efter den fina begravningen va de efter fika längre bort. Sanna fixade så vi fick åka bil.
VI alla fick inte plats vid samma bord så vi fick dela upp oss.
Jag,Mickis,Mellis o Becca satt vid hans mamma pappa lille bror Alexander (som ser precis likadan ut som robin)
o en syster till honom.
Det bjöds på smörgås tårta, bullar, kakor,te m.m
Det skickades runnt böcker som man fick skriva i, men jag vill skriva så mycket men när jag väl höll i pennan
vet jag inte hur jag skulle formulera ner det. Men några rader vart det.
När vi började ställa oss upp o röra oss hemmåt, gick några ut o rökte.
Jag o Mellis stod o kolla på ettt bildspel, massa bilder på Robin sen han va liten o även bilder från nu.
Det låg en hög cd:skivor bredvid datan. Vi frågade Robins mamma om det va blid spelet.
Hon nickade. Hon hade Alexander i famnen, han hade gråtit, ögonen va så där lite svullna o fucktiga.
Vi kramade om dom båda o tackade för att vi fick komma o för allt fika.
Klumpen i halsen växte, lika så i magen.
Det gjorde så ont att se Alexander så ledsen, han såg verkligen upp till Robin.
Minst lika ont gjorde det att se hans mamma, att förlora sitt barn... Urs!
Det går verkligen inte att förstå att allt det här har hänt!
På tåget hem fick vi 8 en egen liten hytt med några trappsteg upp, lyyyx platser!
det va som ett eget litet rumm. Vi pratade o vissa lyssna på musik o vissa läste.
Jag satt o kolla ut genom fönstret. Såg skogen rusa för bi, lika så med hus o åkrar..
Massa tankar som snurrade.
Lite senare satt ja o Cattis o lyssna på hennes mobil, massa mys låtar!
När vi väl kom till Centralen sa vi hej då till alla.. Jag o Becca gick upp
till plattan, hon skule hämta pengar hos en kompis.
Sen gick vi ner till T-banan jag fick sällsis till slussen sen gick hon av.
O där satt jag själv, men det gick fort.. jag vet inte vad som hände men
plötsligt så va jag vid Vårberg o sen skulle jag av.
Jag hade ingen kännsel någon stanns, det blåste o va is kallt.
Men där gick jag på nästan en bäcksvart gång väg.. när jag närmade mig
fotbolls planen fick jag syn på Miicke (: .
Kvällen vart en låååång varm dusch o sen mys på hans rum! <3
.......................................................................
Robin hoppas du får din frid nu!
Sov så gott, o jag vet att vi alla kommer ses igen,
vart du än är.. vad du än gör... så känner jag på mig det!
O lova mig att ta emot oss den dagen vi kommer till grinden som
du redan passerat. Vi ses där!
Glömmer dig ALDRIG! <3
/ Linnéa
I Södas efter nån timme efter att Miicke åkt kom Becca hem till mig.
Vi snacka mssa o kollade film, MYYS!
På måndag morgon gick vi upp vid åtta kvart över 8 för att hinna med bussen
09:36.. Vi va snå snabba på att göra oss i ordning, så vi han med bussen 09:16.
När vi kom till Centralen va ja tvungen o pröva kredit kortet om det funkade, för annars
visste jag inte hur jag skulle komma hem. Becca hade också för lite pengar med sig.
Pluss att de va fel i sj:s system så vi fick inte hämta ut våra biljetter..
Utan vi skulle bara säga våra boknings nummer. det känndes verkligen trykt! Nooot!
På tåget satt vi o fundera på hur vi skulle ta oss hem, Planka skulle synas på mig.
Gå skulle ta en evighet, o ingen av oss har gps i mobilen så där va vi körda!
haha vi snacka om massa olika saker vi skulle göra.. tex sova på perongen.
Leka fattiga barn.. höhö.
När vi va framme i Västerås, va de strul med om några skulle möta oss eller inte.
Vi fick veta villken buss de va vi skulle ta, så vi tog den o gick av vid kyrkan/kapellet.
Vi gick in i den lilla blommster butiken o köppte stora roser 40-:kr.
Själva begravningen va jätte fin o vacker.. Men som jag är som jag är, kan jag verkligen inte förstå att
Robin låg i den lilla kistan. Jag o Sanna pratade om att kistan såg så liten ut, "men han va ju liten o tunn"
"Det är Sannt" sa Sanna o ett litet leende steg fram. Sen satt vi o pratade minnen som vi så klart aldrig kommer glömma.
När själva begravningen började stälde dom fram ett kort på Robin. Han hade Sannas tröja på sig (':.
Men de va då mina tårar började komma, såg den söta Robin på bilden o försökte förstå att han inte finns på
jorden längre. Det hugger i hjärtat!
Efter den fina begravningen va de efter fika längre bort. Sanna fixade så vi fick åka bil.
VI alla fick inte plats vid samma bord så vi fick dela upp oss.
Jag,Mickis,Mellis o Becca satt vid hans mamma pappa lille bror Alexander (som ser precis likadan ut som robin)
o en syster till honom.
Det bjöds på smörgås tårta, bullar, kakor,te m.m
Det skickades runnt böcker som man fick skriva i, men jag vill skriva så mycket men när jag väl höll i pennan
vet jag inte hur jag skulle formulera ner det. Men några rader vart det.
När vi började ställa oss upp o röra oss hemmåt, gick några ut o rökte.
Jag o Mellis stod o kolla på ettt bildspel, massa bilder på Robin sen han va liten o även bilder från nu.
Det låg en hög cd:skivor bredvid datan. Vi frågade Robins mamma om det va blid spelet.
Hon nickade. Hon hade Alexander i famnen, han hade gråtit, ögonen va så där lite svullna o fucktiga.
Vi kramade om dom båda o tackade för att vi fick komma o för allt fika.
Klumpen i halsen växte, lika så i magen.
Det gjorde så ont att se Alexander så ledsen, han såg verkligen upp till Robin.
Minst lika ont gjorde det att se hans mamma, att förlora sitt barn... Urs!
Det går verkligen inte att förstå att allt det här har hänt!
På tåget hem fick vi 8 en egen liten hytt med några trappsteg upp, lyyyx platser!
det va som ett eget litet rumm. Vi pratade o vissa lyssna på musik o vissa läste.
Jag satt o kolla ut genom fönstret. Såg skogen rusa för bi, lika så med hus o åkrar..
Massa tankar som snurrade.
Lite senare satt ja o Cattis o lyssna på hennes mobil, massa mys låtar!
När vi väl kom till Centralen sa vi hej då till alla.. Jag o Becca gick upp
till plattan, hon skule hämta pengar hos en kompis.
Sen gick vi ner till T-banan jag fick sällsis till slussen sen gick hon av.
O där satt jag själv, men det gick fort.. jag vet inte vad som hände men
plötsligt så va jag vid Vårberg o sen skulle jag av.
Jag hade ingen kännsel någon stanns, det blåste o va is kallt.
Men där gick jag på nästan en bäcksvart gång väg.. när jag närmade mig
fotbolls planen fick jag syn på Miicke (: .
Kvällen vart en låååång varm dusch o sen mys på hans rum! <3
.......................................................................
Robin hoppas du får din frid nu!
Sov så gott, o jag vet att vi alla kommer ses igen,
vart du än är.. vad du än gör... så känner jag på mig det!
O lova mig att ta emot oss den dagen vi kommer till grinden som
du redan passerat. Vi ses där!
Glömmer dig ALDRIG! <3
/ Linnéa
Kommentarer
Trackback
