everythingsucks

Det är så många tankar som snurrar i huvudet, (huvudet som känns som en ihålig platt mål lös balong) Det är mycket som händer, det är mycket som sägs och görs.. Varför? och det kan vi inte få svar på.. Varför?.. Varför finns det så få svar på allting? Är det det som är livets mening? Att man vill veta varför?.. Just nu sitter ja lite halvft sjuk hos Micke, har precis druckigt lite te o snackat med två katter som bara mjamar. Men när ja satt i köket och kolla ut på de blåsiga-rengninga-löviga-höst vädret kom massa massa tankar upp. Jag började tänka på när jag va liten och tills nu.. Det är mycket som hänt både mig och mina vänner, och en annan sak är att "vänner kommer och vänner går".. Men vi alla vet att de finns olika vänner, vissa vänner som man verkligen känner och andra som man känner mindre. Jag vet att det är många-massa-många vänner som finns för mig både när ja inte har något spec att säga och även när jag verkligen behöver. Men just nu har jag tänkt så mycket att ja låst mig inne i mig själv.. Jag tänker att de måste va jobbigt att alltid höra mitt snack.. Okej i bland.. men nu på dom senaste åren är det massa snack från mig. Jag vill att mina vänner ska se mig som en glad,pigg, kulig prick.. Det tror jag dom gjort, tills allt började hända.. Men nu har jag pratat med en jätte bra tjej som fick mig att veta vem jag vill vända mig till.. (kan inte skriva namnen) Men jag hoppas att den tjejen ställer upp.. Visst så jobbar hon inte med det, men hon har stora erfarenheter när det gäller ungdommar som behöver en vuxen som lyssnar och förstår (då jag inte gillar psykologer.. Enligt mig e dom helt sjuka, varit med om ett o annat). Enligt mig så är psykologer utbildade efter böcker och sådant då dom inte vet hur dom ska hantera en.. Så dom sitter tysta o nickar o säger "jag förstår" fast dom inte alls gör det!  Jag frågade en psykolog om hon varit med om hälften av det som jag berätta.. "Nej lilla du det har jag inte, men jag förstår precis hur du känner dig!" Då jag gav upp o bara satt tyst, ingen kan veta hur någon kännersig till 100% så det där är/va bara SKIT SNACK!  Minna vänner kan jag ju självklart vända mig till, men deras axlar orkar inte bära hur mycket sten som hälst, även pojkvännen kan inte ta alldeles för mycket. JAg är rädda om dom så måste ta de lugnt med dem!

Har inte skrivit om sådant här på länge.. men nu var jag bara tvungen, det lixom bara kom av sig själv.
"Livet kan inte alltid vara som en dans på rosor" - Nej men lite oftare kan det väl få vara? 


Kiss and love<3