everythingsucks

Att vara hemma när alla andra har något att göra är inte så kul egentligen. Men i bland behöver man de, så att alla tankar o spänningar man har i kroppen får lägga sig till ro. Att bara gå hemma o ta det lugnt,gå ut på prommenad, träffa grannar som alltid är possetiva o glada. Vänner som ringer o sms:ar... Det är en väldans bra medecin! Att folk visar att dem är glada o att de ser att en själv är trasig på något vis, är det bästa.  Efter att ha varit hemma o fått massa med stöd av alla möjliga folk så bestämde jag mig att nu ska ja sköta praktiken så bra jag bara kan o satsa in i de sissta! Vad händer då?! (som ja skrev i förra inleget) Då blirman illa mående och får gå hem!, och efter som att jag inte vet vad det är för sjukdom så gick jag inte dit idag.

Om man bortser den äckliga sjukdomen (om det nu är sjukdom,eller om det är kroppen som reagerat på spänningarna o allt som varit innuti) så är allt så bra som det nog bara kan bli,just nu. Miicke o jag är så glada att vi har varandra! Min vänner är helt underbara, gymnastiken är grymt rolig! Jag o Sarah har så kul med ungarna! 
(Saknar dock Mikkis!!! )  och tyvärr hinner inte hon komma hem till jul uppvisningen, som är lite speciell i år ;)
Jag o lilla syster sår varandra väldigt nära (det har vi alltd gjort men nu..) Vi har bästa kontakten ever! :D

Nej nu känner jag att de här inlegget va ganska onödigt :p
(som det kanske är med bloggar igentligen)

Bloggar senare...


Kiss and Loove! <3