everythingsucks

Farfar, Kära älskade farfar... Vart är du? 

Ibörjan var det okej att sakna dig, Jag har gråtit som ett litet barn.. Men efter det, när man kommit över den "värsta sorgen", när man börjar över-tänka. Så undrar jag nu, VART ÄR DU?!- Jag saknar dig så det gör ont! 

Farfar va min extra pappa, min extra bror... Ja det går inte att förklara det vi barnbarn hade för dig.

Nu börjar saker och ting ta konsekvenser till detta. När man börjar inse att du ALDRIG MER kommer finnas vid ens sida igen så vet jag inte vad jag ska ta mig till. Det är så OTROLIGT obeskrivligt. 

Lovisa har tagit körkot och jag vet att du skulle vara så OTROLIGT STOLT!! Lika så med att hon tar studenten nu i sommar så vet jag att du är med oss även fast du inte är här.. Det känns bara så OTROLIGT orättvist att du fanns vid 2 av 5 barnbarns studenter. Och sen gör det ont att tänka på farmor som är så tom och ensam utan dig! 

 

Ja... Jag skulle kunna skriva miljarder med saker om dig och hur mycket vi alla saknar dig och hur mycket du gjort för oss. Men ingen skulle orka läsa det och jag skulle tillslut känna mig värdelös för att jag inte kom på mer att skriva. Men du var en sån otroligt världsBÄST farfar som lärt mig så OTROLIGT mycket genom livet och även om jag skriver detta nu så kommer jag aldrig riktigt förstå att jag ALDRIG mer kommer kunna få en kram av dig när jag kommer till lägenheten. Det är tomt uta dig där. 

Jag hoppas som sagt att du är med din bror och att ni har det så bra tills vi andra kommer och ni då kan hjälpa oss med vad som händer efter livet här på jorden! - Efter att du gått bort så HOPPAS jag verkligen/samt känns det som att vi kommer att ses, att det finns något efter livet här på jorden. Jag hoppas verkligen att vi får chansen att ses igen, även om det dröjer många år så vill och hoppas jag att vi på nåogt sätt möts.