everythingsucks

Jag vet att jag måste lära mig att säga ifrån. Det har hänt för mycket saker på senare tiden som gör att jag i efter hand tänker på vad jag borde ha sagt. Men det är så otroligt svårt, önskar bara att jag kunde skrika, svära, vråla och leva fan.. Nej men bara ryta i från.

 

Men nu är jag inne på personligheten igen, men det här är en sak jag verkligen ska kämpa med. Annars kommer det vändas mot mig själv i slutändan. Men varför är jag så? Jag blir alltid så paff och säger "Jag vet inte" tittar bort försöker förklara och så blir det ändå bara fel. Därför ska jag där innan jag säger jag vet inte, sätta ner foten och säga till att det här vill jag inte prata om och eller något liknane. 

 

Funderar även på att göra en ny blogg men att ha kvar den här, men vet inte om jag ska ha den andra öppen och skriva llmänt iden eller låsa den och skriv vad jag behöver men att bara några får läsa om det.. Vet inte än, funderar på saken.