everythingsucks

"Jag vill verkligen tacka Mickis och Micke för att ni är sånna UNDERBARA människor! Sen att jag och micke har de jobbigt ibland, är väl bara normalt?. Men jag hoppas att de inte inträffar lika ofta nu. Utan att vi pratar med varandra och stöttar varandra än att dölja allt och stå där med ett fejkat leende.. Det håller lixom inte i längden. Och jag hoppas att jag vänder mig till mickis nästa gång, för om det är någon som jag vet inte "sprider" något vidare så är det hon!"


Jag kan ju faktiskt börja med att säga att Micke hörde av sig idag, det tog ju så där NIO DAGAR!! - Men jag höll mig o han hörde ju av sig tillslut. Självklart så va de stelt och han miss förstod mig (men det känndes skönt att de va han som sa frasen "och så blir de tjafs på engång") Men nu är det lungt mellan oss, vilket känns super skönt!:) 

Jag chattade med min kära vän Mickis idag, ojoj.. Vet inte hur jag ska beskriva det. Jag är så sjukt besviken på mig själv att jag inte sakt ett ord till henne. Jag borde ha fattat att hon ser igenom mig! - hur kunde "jag" tro att jag kunde dölja det?. Vet inte själv vad det va jag va rädd för.. Kanske va hon den vännen som jag alltid haft så kul med så jag inte ville dra upp mina problem? - Jag vet faktiskt inte.


Jag och Mickis som små, tittar när mamma badar min lillasyster :P <3

Men det känndes skönt att vi "pratade" ut. Och nu vet hon även om vad den där remissen handlar om och hon tog det jätte bra. Strax efter det skickade micke sitt sms. Även han märkte att jag undanhöll något. Så jag berättade även för honom om vad remissen handlar om och vart de är jag ska. Även han tog det mycket bättre än jag förväntat mig. -Men jag va helt skakis och gråtfärdig båda gånngerna jag berätta de för var o en... 

Jag va så rädd att dom skulle tycka jag va knäpp och typ backa.. HUR KUNDE JAG TRO DET?!
Den ena är en livs kamrat som jag vet alltid brytt sig om mig och de andra är min pojkvänn som jag kännt sen ja va 15 år.. Varför skulle dom bara "näe fy, du e ju störd i huvudet så nu skiter vi i dig!" Inte de jag tror om dom, verkligen INTE! Så jag fattar verkligen inte vad de va som va så skrämmande.. Kanske är jag så rädd och obekväm i den saken själv att jag skämms över det. Hmm..

Så i morgon bär de av till psykologen då jag ska få läsa remissen och de känns ju väldigt läskigt. Men samtidigt så är jag nyfiken på hur och vad hon skrivit. (Jag ska någon gång berätta vad denna remiss handlar om, men jag vill inte ta ut "priset" i förskott). Jag hoppas på att morgon dagen blir bättre, denna dag känndes bara som en plåga fram tills jag och mickis började chatta och sen när micke ÄNTLIGEN hörde av sig..

Micke berätta att han saknade mig, mina sms/samtal. Det känndes skönt, för förut klagade han på att jag hörde av mig helatiden.. och nu märkte han, på något sätt, att det blir väldigt tyst och tomt om jag inte gör det. Jag vet inte heller vad han tror att jag undan höll.. Men nu fick han veta och han väntade sig (vad jag tror) något "värre" som hade med han och mig o göra.. och så kom jag med en sak från min psykolog, då de vart en lättnad och han visar sitt stöd. <3 

 Nu ska jag försöka sova så jag är piggare och gladare i morgon. :)
Lägger in lite bilder i morgon.

Puss o godnatt :) <3