Just nu...

Just nu vill jag bara försvinna någonstans..
Någonstanns där man bara kan vara
samtidigt känna lung och ro i kroppen.
Låta det innre få slappna av, inte känna..
Känna det som hugger och gnager inne från.

Jag vill bara bort.

Där jag kan andas och känna att jag räcker till,
att jag duger som den jag är.
Att allt mitt hat mot mig själv bara kunde försvinna.
Det är omöjligt.

"Jag orkar inte med det här just nu.
Varför gick jag upp ur sängen idag??"

Denna dag vill jag bara bli av med!
Allt lidande, alla jobbiga tankar i huvudet
som jag så länge velat bli av med.

Men det går inte, jag vet inte
hur många år jag bett dom försvinna,
bett dom lämna mig ifred.. Det går inte,
dom har mer eller mindre funnits där
så länge jag kan minnas.

Jag minns en gång när jag va ca 5 år.
Jag hade min favorit klänning på mig..
När jag kom till kyrkans barntimmar (som dagis)
tyckte jag att alla andra hade finare kläder...

Hur kommer det sig att denna osäkerhet bosattesig 
hos just mig, så tidigt?....

Allt har inte en förklaring...

 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0