25 December 2010
Idag har jag legat i soffan hos farmor och farfar närst in till hela dagen. Gick in på datan en stund. Låg ner bäddad under en filt. Fixade lite te och sedan la jag mig igen, spelade lite på mobilen. Denna dag har min käraste vän Robin hållt mig sällskap via sms :D det har varit väldigt kul med massa flumm. haha. Familjen kom och åt midag och sedan åkte vi hem. Det jobbigaste är att jag nu mår så OTROLIGT dåligt över det jag ätit under hela dagen och kvällen. Paniken-ångesten bara anfaller mig, den kramar mig hårt, hårt och frågar varför jag ätit allt onödigt.. Urs på det.
Familjen ville ha hem mig. Farmor frågade om jag ville ha med mig leverpastejen hem. Då jag tackade nej. Hon undrade om jag inte vill ha den till fruckost. Jag svarar att imorgon ska jag inte ha fruckost. Mamma ropar från soffan i vardagsrummet "Men lunch då?" då jag svarar att jag inte tänker äta det heller. Alla blir tysta ett tag. Sedan går jag in till soffan, går förbi lillasyster som sitter i fortöljen in till soffan. Hon tar tag i mina ben och håller fast dom. Kramar dom hårt och säger något som jag inte hörde. Jag sätter mig bredvid mamma. Hon frågar om jag har ont i magen. Jag svarar ja, jag åt för mycket under middagen. Mamma klappar mig på ryggen.. Jag känner irritation inom mig men försöker förstå hur det är att vara mamma och höra att ens barn tycker att man ätit för mycket när man fått i sig, en halv potatis, ett halft ägg och en pytte köttbulle (farmors hemlagade) och en smörgås med leverpastej. Jag känner att det är hur mycket som hälst mår illa av att skriva det, då jag hör det i huvudet engån till.
Ida, Jag och Angelica när Angelica fyllde 20, riktigt rolig kväll :)<3
Självklart känns det läskigt att skriva ut det här i bloggen men samtidigt är det bätter att det kommer ut någomstans än att jag har det inom mig. Jag är rädd, men vet inte riktigt vad det är jag är rädd för. Vet att jag har massor av människor runt mig som stöttar mig och som förstår. Men ändå kan jag inte prata öppet om det med någon. Så det som skrivs här vill och vågar jag inte prata om med folk.
När jag och lillasyster spelade spel satt mamma och kolla på lägenheter åt mig :D vi skicka intresse på en! Jag är lite nyfiken på om dom kommer höra av sig överhuvudtaget. Ett lite, litet hopp vågar jag ha.
Nu ska jag se sista avsnittet av julkalendern, missade det igår av en viss anledning ;)
Puss Puss<3
Familjen ville ha hem mig. Farmor frågade om jag ville ha med mig leverpastejen hem. Då jag tackade nej. Hon undrade om jag inte vill ha den till fruckost. Jag svarar att imorgon ska jag inte ha fruckost. Mamma ropar från soffan i vardagsrummet "Men lunch då?" då jag svarar att jag inte tänker äta det heller. Alla blir tysta ett tag. Sedan går jag in till soffan, går förbi lillasyster som sitter i fortöljen in till soffan. Hon tar tag i mina ben och håller fast dom. Kramar dom hårt och säger något som jag inte hörde. Jag sätter mig bredvid mamma. Hon frågar om jag har ont i magen. Jag svarar ja, jag åt för mycket under middagen. Mamma klappar mig på ryggen.. Jag känner irritation inom mig men försöker förstå hur det är att vara mamma och höra att ens barn tycker att man ätit för mycket när man fått i sig, en halv potatis, ett halft ägg och en pytte köttbulle (farmors hemlagade) och en smörgås med leverpastej. Jag känner att det är hur mycket som hälst mår illa av att skriva det, då jag hör det i huvudet engån till.
Ida, Jag och Angelica när Angelica fyllde 20, riktigt rolig kväll :)<3
Självklart känns det läskigt att skriva ut det här i bloggen men samtidigt är det bätter att det kommer ut någomstans än att jag har det inom mig. Jag är rädd, men vet inte riktigt vad det är jag är rädd för. Vet att jag har massor av människor runt mig som stöttar mig och som förstår. Men ändå kan jag inte prata öppet om det med någon. Så det som skrivs här vill och vågar jag inte prata om med folk.
När jag och lillasyster spelade spel satt mamma och kolla på lägenheter åt mig :D vi skicka intresse på en! Jag är lite nyfiken på om dom kommer höra av sig överhuvudtaget. Ett lite, litet hopp vågar jag ha.
Nu ska jag se sista avsnittet av julkalendern, missade det igår av en viss anledning ;)
Puss Puss<3
Kommentarer
Trackback
