everythingsucks

Just nu, just idag:  Så vet jag inte vad jag själv gör eller säger och jag vet inte vad som är värt att lägga ner energi på. Om sanningen faktiskt ska fram lite mera helt så sover jag så sinnes-sjukt lite och min kropp är orolig, stressad och irriterad helatiden. Jag kan inte alltid styra min egen kropp som jag vill. Vissa tillfällen är allt bra och jag är glad och pigg.. Men aldrig fullt ut.

Jag vill kunna sova 8 timmar, men 4 vore gulligt. Jag vill kunna äta tre gånger om dagen eller mer utan att känna mig tvinngad eller tjata på mig själv, nej jag vill att de ska komma självmant.  Jag vill vara någon stans där jag är lycklig, trygg, glad, utvilad.. Där jag har en axel att luta mig mot. Där jag kan prata på och säga precis allt som jag bär på, utan att känna mig dum och skämmas efteråt.
- Jag förstår inte äns på mig själv längre.

Jag vill bara ringa till Micke, säga allt eller inget.. Men bara ringa honom och höra att han verkligen finns på riktigt. Jag vill allra hälst vara med honom så jag engång för alla kan få krama honom hårt och säga vad jag verkligen känner för honom och förklara hur konstigt allt kännts på den senaste tiden. Jag vill veta vart jag har honom...
- För jag älskar honom så, och är så underbart kär i honom.

Pratade faktiskt med min egen mamma i går om honom, då hon sa att han vet att han har mig så han behöver inte lägga ner lika mycket energi på att ringa, skicka sms, träffas m.m. Men om jag plötsligt skulle försvinna eller ta kraftiga avstånd så skulle han ändra på det... Varför ska det vara så?
- Jag vill att han finns endå

Kan han inte bara se eller höra hur jag tar skaer och ting?.
För jag orkar inte längre servera alla mina bekymmer och oror på ett silverfat.
För jag vet att han kan bli tyst och ta avstånd för att han inte vet vad han ska säga eller göra, det är jag rädd för.
- Jag vill alltid att han säger vad han tycker och känner, även om de kan såra mig lite, så vill jag att han ska vara ärlig.

Igår när vi pratade så ville jag bara gråta när han sa att han ska till sin syster ikväll.. Ikväll då jag ville gå på bio, ikväll då det är våran fjorton månaders dag. Sen på lördag kan han inte. Sen nämnde jag om att ses i veckan, men inte äns det verkade han bli glad över. Så just nu ska jag skita i och fråga om vi ska ses överhuvudtaget - Nej jag ska inte sluta höra av mig, det kan jag inte äns! Jag ska bara se hur lång tid det tar innan han frågar.
- Jag vill alltid vara vid honom. Känna hans trygghet.

Det som är lite problematiskt, om han skulle vilja ses i veckan och att han själv frågar, är att Lollo till falun på måndag, och mamma skulle inte jobba så mycket den här veckan men igår ringde jobbet och bad henne hoppa in. Så jag måste vara hemma med hundarna hela veckan. Enda dagen är söndag till måndag.
- Tjena morsning-korsning att han frågar redan på söndag.. HAHAHA de skulle vara rena skämmtet.

Varför ska allt pajas och gå i krasch för mig hela tiden?
Jag försöker verkligen, kämpar på för att visa honom hur mycket jag tycker om honom, men jag verkar bara vara i vägen och jobbig när jag vill mysa...
- Det gör så fruktansvärt ont

Kan inte jag bara få ett svar på ett jobb så jag tjänar pengar så att han och jag kan flytta... Nej varför ska det gå så bra gör mig? - Haha, om den dagen någonsin kommer, så kommer det vara en av de lyckligaste dagarna i mitt liv....

Ta inte illa upp, jag har bara en otroligt dålig och fruktansvärd dag idag.

Puss Puss<3