everythingsucks

Jag har gått här nu i flera dagar och funderat och tänkt en massa (som vanligt). Men jag satt på tunnelbanan på g hem till Micke då jag passade på att ränsa mobilen på sms. Då jag fick upp "ny-gamla" sms och as gamla sms. dem "ny-gamla" fick mig att känna mig helt värdelös och ville bara vända hem...

En vän försökte få mig till possetiva tankar men jag va inte på humör för att lyssna på det. Men jag sms:ade i alla fall Micke och fråga om han kunde möta mig,klockan va runt ni-tio tiden och jag ville verkligen inte gå själv. Tunnelbanan hade stannat längre vid en station för att ta ut ett fyllo ur vagnen jag satt i. Han hade däckat och ramlat ner på golvet och va typ medvetslös. Jag fick rysningar. Men Micke svarade inte, livrädd gick jag igenom en liten stig och massa hög-hus.. men ingen micke syntes. Jag ville inte vara jobbig och sms:a fleragånger så jag skrev ingemer. Fram kom jag och tur hade jag. En tjej som kom till porten någon sekund innan mig höll upp dörren så jag slapp stå ute och vänta (det hade jag verkligen inte klarat av),

Men jag läste även det as gamla sms:en där det stod en massa gulliga saker som jag fick förra sommar och midsommar. Jag började tänka på de första gångerna han och jag träffades, första ögonkasten, första kramen, första pussen, första kyssen.. Ja allt de där. Helt underbara minnen som jag vill kunna hoppa tillbaka till. Han gick till och med mig till t-banan när jag skulle hem, på den tiden.. + att han mötte upp mig på vägen. Saknar det verkligen.

I bland vill jag bara springa fram och hoppa upp i hans famn och pussa på honom, men då skulle han väl bara undra va de va för fel på mig.. Och just nu känns det som att han varken vill röra,se,prata eller vara med mig. Okej att jag kommer till honom lite då och då men han har inte varit hemma hos mig sen studenten (dvs mer än 1 månad). Alla här omkring frågar efter honom och pratar bara om honom, vilket är gulligt att alla bryr sig. Men jag kan då inte släppa hur tyst och så han blivit, hur stelt det faktiskt är mellan oss just nu.

Jag vågar inte fråga honom vissa saker just för att jag är rädd att han ska vända allt åt helvete fel. Just nu mår jag inte så väldigt bra då jag verkligen behöver han. Men i stället, så fort han är ledig drar han i väg till andra människor. Jag själv skulle absolut vilja vara med honom när jag är ledig och göra saker tillsammans.

Idag är det en dålig dag/kväll-natt. Känner mig jätte konstig och väldigt nere så ni läsare får ta allt med en nypa salt. Och jag tror inte att micke läser det här (men om du gör det) vill jag bara säga:

Jag ÄLSKAR DIG, varit kär i dig sen jag va 15 år och är det fortfarande. Ibland blir saker fel och man misstar sig på saker och ting. Jag KÄMMPAR varige dag ska du veta! Men just nu i den här sekunden så känns det som att du hällre är med andra på din lediga tid än med mig och det gör verkligen ont. Jag önskar att du ville med på saker och att vi gjorde lite mer grejer ihop. Jag vill absolut inte klaga eller ändra på dig, säger bara hur jag känner. Jag älskar dig för den du är!  Jag kommer alltid att älska dig och jag hoppas att du alltid kommer att finnas vid min sida. Jag kommer ALLTID att finnas här för dig så länge du vill att jag gör det.    Det är du som ger mig syre, det är du som gör att jag orkar kämmpa. Du är min bättre halva!<3 



Slandö kvällen va den BÄSTA, vackraste och UNDERBARASTE kvällen i mitt liv.
Jag är så kär!