Färgat..

Ja då va håret färgat.. FULT!! så som tur är så ska jag tillbaka i morgon och färga om det. Mitt hår ät typ brun-grått.. känns det som. Så skönt att de blir fixat i morgon.
Nackdelen är att jag ska vara där 8:15 och måste gå med hundarna innan. Haha här ska man vila och slappna av så upp och hoppa :p. Vet ju inte vad läkarna kommer säga, ska dit på måndag.
Men det är inte normalt att vara konstant trött. Vad jag än gör så känner jag mig trött och de mästa känns ansträngande. Då menar jag att även om jag går prommenader så är samma trötthet kvar. Och så fick jag sjukanmäla mig hela denna vecka och inte känner jag mig piggare nu, vilket jag trodde att jag skulle göra.
Väldigt dåligt ljus och så men men en liten bild på de konstiga håret..
<3

Färga..

Nu ska jag snart åka till lollos skola. Hon ska färga mitt hår - NERVÖS!!! Det va längesen jag fägade håret mörkare. På ett sätt vill jag ha den färgen jag har men samtidigt så ser det oftast vitt ut. Enligt lillasyster så finns inte den färgen jag har i frisör värden, då jag undrar vad dom säger om folk som har ännu ljusare än mig.. det  kan inte äns finnas med på deras frisör skalan... haha
Så jag lägger upp en bild när mitt hår är mööörkt x) om jag blir nöjd dvs. annars får det dröja med den saken.
Jag just nu, ligger på soffan :p
Om jag hinner ska jag in på carlings och köpa en shorta till micke.
Igår kom hundarna hit så jag va ute med dom vid nio, sen duscha och sminkade jag mig (viktig info)..
Nu ska jag kanske ta något att äta och kolla bussen.
<3

Vågor.

Ibland vill jag bara att det "förflutna" ska vara borta, över, försvunnet helt enkelt. Bara att byta blad i boken. Men det är verkligen inte så enkelt. Trodde att flytta hemifrån, nytt jobb och ny miljö skulle hjälpa. Visst till en del så umgås jag med underbara vänner nu som verkligen ger mig roliga minnen. Men det gamla lever kvar. Som du läste i inlägget nedan för "bomb". Bara att öppna en dörr gav mig miljarder med minnen.
Men när kusin och moster va här så känndes det mycket bättre. Jag fokuserar verkligen på nuet. På allt som händer här och nu med vänner, familj och släkten. När jag tänker på det så blir jag glad. I helgen som va åt jag, micke, Mickis och philip på resturang och sen hem till dom. MYS! Och på fredag kommer Angelica hit, hon och jag har sååå kul att vi skrattar på oss. Det är det livet jag vill leva och finnas i.
Jag och Angelica på oktober festen, som va i september x)

Jag minns valborg, Jag gjorde bakåt kullerbytta, nästan in i elden.. Bar pinnar som glödde. Så kom kräft fisket då angelica väntade hela kvällen på att jag skulle hamna mitt i elden x) Men det hände inte.. Så hon väntar väll till nästa år eller så :p.
Jaja, som ni ser så vill jag inte att min blogg ska vara "tyck synd om mig, det är så synd om mig" Utan jag vill bara skriva av mig om bådde det som ger mig ångest och det som gör mitt liv så underbart.
Pussar<3

SHITE - bomb?

Jag tänkte åka ner till centrum och handla nu efter finbesöket.. men så står det på sl att bussarna stannar inte vid centrum och ingen av stationerna nära.. Jag tyckte de va konstigt. Det stod pga medelande från polisen. Skummt efter som att jag åkte buss i morse..
På aftonbladet fick jag svar:http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article13697083.ab
Lite obehagligt.
Så handla får bli i morgon ^^
<3

Ångest till glad..

Jag vaknade när Micke gick upp. Sen somnade jag om och vakna och somna om.. ja så höll det på. När jag somnade och sov som bäst så ringde klockan. Jag tänkte att jag hade tid på mig.. Men när jag kollade bussen så fick jag kläpå mig och gå. Möte med en barnmorska, URSCH!
När jag öppnade dörren och satte mig i väntrummet så flög alla minnnen i huvudet. Allt kom till baka från högstadiet till gymnasiet, från gymnasiet till psykolg.. Ursch det va jobbigt. Men värre blev det. Jag tänkte att jag går dit och dom kollar blodtryck osv. Hon frågade hur jag har det osv.. Hon läste min gamla jornal från tyresö (dvs att hon vet lite om vad jag gått igenom). Men inte FAN trodde jag att dom skulle tvinga mig att väga mig.
Hon frågade

"Hur lång är du?" jag svarade.
"Vad väger du?"..
"Öm, jag har inte vägt mig på över ett år så jag vet inte"
"Ska vi gå och väga dig?"
"Nej, jag vill inte det"
"Men kära lilla vän, det är klar att vi måst väga dig. Det är viktigt att veta vad du har för BMI"

Min hjärna började koka! Sist jag pratade med en läkare så sa dom att BMI är inget naturligt så det är absolut inget man ska gå efter eller "vända sig till" för att må bra. Jag sa åter igen nej.

"Jo kom nu lilla vän, det är inte så farligt. Tänk det som två små ynka siffror"

Hon ska bara veta vad siffror betytt för mig, det har styrt mitt liv lixom.

"Jag vill helst inte se vad jag väger, det här känns verkligen läskigt"

"Du min vän, att väga sig är normalt, du får övervinna den där kännslan."

Jag kliver upp på vågen och blundar för att slippa se.

"Jah så där ja, då kan du kliva ner"

Jag tänker YES jag såg inte! Men samtidigt undrade jag vad den visade. Men efter som att jag och Micke valt att inte ha någon våg eller måttband hemma pga mitt "förfluta" så kunde jag inte heller kolla upp det när jag kommer hem.. Men så säger hon..

"Du är 176 lång och väger ** det är ju helt normalt, lite mer åt de undernärda hållet men normalt."
Jag höll på att smälla av. Varför sa hon det?
"så nu vet du att du väger ** och det är absolut inget fel"
"Hur mår du annars då?"
"Bra"- Jag va i chock så ville inte prata.
"Jamen så bra, då kan då gå till apoteket så ligger receptet där"
GAH jag sprang ut med gråten i halsen. Längd, vikt och BMI ekade i huvudet. För att motverka all ångest så ringde jag till Josse. Hon satt på lektion, glad att hon svarade och sa det och inte bara la på.
För er är det kanske konstigt med det här. Men jag som varit beroende av längden, vikten, bmi, fett alt på kroppen osv känndes det här riktigt jobbigt.
På bussen hem ringer min moster Anna och frågar vart jag är, hon stog utan för min dörr.
Väl hemma så fikade vi och kusin Douglas har blivit så otroligt stor :) Skönt att dom va hos mig när jag kom för då släppte jag alla tankar från ungdomsmottagningen.
Sötnosen!<3

Nu tvättar jag. Visst jag är hemma för att jag är sjuk.. Men den här gången är det psykiskt och jag kännde att jag behövde en paus från jobbet. Och nu börjar jag känna mig som en människa igen. Doglas va så gad och pigg. Dom gjorde min dag :)
<3

Alla har vi drömmar..

Alla har drömmar, vissa om små enkla saker, andra om stora näst in till omöjliga drömmar. Min dröm är att få jobba som psykolog eller något liknande för ungdomar. Alt. Jobba på behandlings hem. - Kanske en konstig dröm men det är vad jag verkligen vill. Och jag får ofta höra att jag verkligen skulle passa som det. Nu har även föräldrar på jobbet sagt att det är bara för mig att bara börja, för att jag är så bra på att lyssna och förstå tycker dom...
Men det är inte så lätt.. Allt ska finnas på papper, allt ska man läsa sig till. Och det suget har inte jag, inte orken heller för den delen. Jag drömmer om att komma till min arbetsplats och få träffa den där personen igen, eller få höra att "Idag kommer en ny tjej/kille kl.. " Jag vet inte varför, men det skulle verkligen betyda något för mig.
Självklart kan jag också drömma om att vara miljonär och bo si och så.. Men det känns utom räkhåll och något som alla drömmer om. Vem vill inte vinna ett par miljoner? Men dom där miljonerna skulle inte ge mig jobbet.
Gjort idag
Ungdomsmottagningen imorgon, sms:at "snubben" om möglet i badrumet, ringt och beställt möbler, bokat tid hos läkaren, vikt tvätt, burit bort kartonger.. Som sagt så orkade jag inte gå till mitt SKIT JOBB idag. Så jag har enfå fått andra viktiga saker gjort ^^.
<3

Det som varit, det som är.

Jag slutade med anti depp i samma veva som jag och Micke flyttade i hop. Jag kände att jag ville klara mig utan dom. Lika så med sömntabletterna. Allt har gått bra, fram tills nu. Men det beror på jobbet.. Mår inte bra av att vara där, jag jobbar ihjäl mig och i går vart det bråk mellan personalen och till slut frågar en varför jag är på väg att åka hem.. "Jag mår inge bra" svarade jag.. "Jaha, du gör ju ändå inget här".. När jag fick den komentaren så ville jag bara slå sönder människan. Det är alltid jag som får göra det tråkiga.. städa över allt, sopa golv, torka av bord från lunch och mellan mål osv..osv.. Så då bara gick jag.
Idag är jag hemma med huvudverk.. Antagligen psykisk över att behöva gå till jobbet. Mår lite illa också så jag håller mig hemma idag. Som tur är har jag sagt upp mig, för den kartan jag fått i handen nu är ingen bra karta, den visar grymt fel väg.. Men den 19 oktober frå jag en ny som jag hoppas pekar åt rätt håll. Tänk att man tror att allt ska bli så bra.. Flytta hemifrån få provanställning som leder till FAST JOBB och så bra är det jobbet SKIT. Så jag ska börja jobba på förskolor här i skogås. Börjar om från 0.. I tyresö började jag också som tim vikarie (att dom rnger mig när dom behöver någon) Det ledde sedan till lång vikariat. Nu ska jag börja som tim vikarie i skogås. Lite reskabelt med penagrna.. Men jag kommer gå under om jag jobbar kvar..
Bilden är mer än 1 år gammal x)
Jaja nog om det.
Igår kväll kom lollo hit, hon och jag kollade på hår bilder. Hon ska färga mitt hår på torsdag i skolan (hon går frisör) jätte närvös men samtidigt kul. Jag är ju typ vithårig så ska färga det lite mörkare. När micke kom hem så åt vi mat och sedan klippte hon honom. Sen sa vi hejdå. Vi började kolla på nya pirates of the caribbean men när vi sett lite mer än halva så gick vi och la oss. Ska se klart den i kväll men den är riktigt bra.
GUD vad jag babblar på nu då..
Men för att göra inlägget kort..
Dagar jag ser fram emot:
Ikväll då vi ska se klart filmen x)
Onsdag (imorgon) Ska vi köpa nya köksmöbler :D :D
Torsdag Kommer mina vovvisar hit och jag ska till lollos skola och färga håret
Fredag HOPPAS jag på att Angelica kommer över.
<3

Jag minns, jag tänker framåt..

Jag minns den tiden då hela min dag kunde vara helt förstörd för att vågen visade några hekton mer ena dagen än den andra.. Eller om jag ätit mer än dagen innan.. Jag antecknade varenda dag vad jag ätit och hur mycket/vad jag drack. Om jag åt "för mycket" så "fick" jag inte äta så mycket nästa dag..
Jag fick max äta 1 dl yoghurt och en tredjedels smörgås om dagen.. Eller två-tre gafflar med vanlig mat men då fick jag inte äta yoghurten eller någotannat sedan..
Jag kunde vara sur och skit arg på lillasyster om hon lyckades lura i mig en godis bit eller så. Iblnd tog jag ut det på andra saker.. tex att hon snott min tröja, fast hon frågat och jag svarat ja men att jag inte mindes det.
Den här bilden minns jag, jag tyckte att magen va så svullen att jag trodde jag skulle sprängas..
Idag undrar jag vart magen är?
Jag läser min dagbok och jag minns nästan inget av vad jag gjorde då. Nu känns det skönt att jag har boken att läsa i. Helt sjukt. Idag äter jag, GARANTERAT!.. Tider som vart, dom har varit.. Inget går att ta tillbka och inget ska man ångra. Jag tackar min lillasyster, att hon finns och funnits för mig. Det va hon som fick ta hand om mig.. Gick in till henne och va ledsen över att jag ätit lite en dag.. Sånt ska inte en lillasyster behöva höra. Min hjärna är skev och det går inte att ändra bilden på hur jag ser mig. Jag jobbar på att inte bry mig..
Den här bilden ville jag knappt lägga upp för att benen såg så extremt feta ut.. I dag önskar jag att jag hade dom där benen ^^

Lillasyster har fått nästan alla mina kläder.. Jag tog steget och kasta ut mina xxs xs och vissa s kläder.. Fy de där va hårt att skriva men det är sant.
Ni ska bara veta..
Hur mycket jag saknar vissa saker.
Ni ska bara veta hur mycket jag tänker på det som varit och det som väntas..

Det här är också en bild på när jag kände mig tjock som en.. ja, jag vet inte vad.
Många säger att jag ser lika fin ut idag.. men jag känner och ser att jag har ämdrats.
Och det är kanske en självklarhet.. Men svårt att aceptera.
Ni ska bara veta..
Hur mycket jag saknar vissa saker.
Ni ska bara veta hur mycket jag tänker på det som varit och det som väntas..
Skönt att skriva av sig...
<3

RSS 2.0