everythingsucks

Förlåt att jag inte skrivit.. men hinner inte just nu och vet inte vad jag ska skriva.

Jag tycker verkligen att det är läskigt att kolla mig i spegeln.. för den jag ser känns inte dom mig, utan som en jätte :s svårt att förklara och kanske svårt att förstå. Men min mage har varit plattare och nu börjar en del hänga över jeans buxornas kant runt midjan. Lika så vid höft-benen, där det samlats en hel del fett.. jag ser även på armarna och sådant.. och det här känns verkligen jobbigt för mig för jag trodde att jag inte skulle gå upp mer i vikt om jag höll mig till så som jag äter men nu känner jag mig verkligen rädd och förvirrad. Jag vill inte bli igen känd genom att folk säger "hon den där lite mulliga tjejen.. och jag tänker inte mat strejka om ni tror det! Jag är rädd att hamna där igen för jag vet att tillslut har mån bara sig själv och ensamheten. Men nu kämpar jag på hårdare än jag gjort innan för jag måste få en annan bild av mig själv.. men jag tycker min bild stämmer för på jobbet har dom en bild på mig och en kollega med några barn och jag är inte dum.. utan jag ser mycket väl att jag är längst, bredast och "mulligast" (eller hur jag nu ska säga det) och hur kan det komma sig att ett foto i så fall skulle ljuga? -nej det finns en gräns på fantasier. Foton ljuger inte. I alla fall inte bilder som chefen skriver ut^^. Ska försöka sova.. tack josse för att du ringde <3

Även fast jag känner mig som jag gör så biter jag verkligen ihop. Micke får bestämma en hel del vad vi ska göra även om jag inte känner för saker just nu. Lika så med att Angelica fråga om vi kunde vina tillsammans nu i helgen.. Då jag sa att lördag passar. Igår va vi på resturang, jag, Micke, Mickis och Philip, de va super mysigt - Verkligen! men jag vart så otroligt trött mot kvällen så ville micke med hem till dom en stund. Då jag sa att vi gör som han vill så vi åkte dit.. Jag somnade på deras soffa så fort vi kom in typ x)

Idag när jag åkte till jobbet så va jag väldigt trött. Plus att jag har sjukt ont i knäet och hörseln är inte tillbaka helt än :/. Så kommer jag till jobbet och tar hand om några ledsna barn och sedan tar jag några och har idrott med dom. Det gick ok och barnen gör framsteg :). Igår fick jag ju veta att två barn inte sov.. så idag berätta jag för UTBILDADE FÖRSKOLE LÄRARE hur dom barnen behöver ligga och hur jag brukar göra.. efter som att jag inte fick ha vilan. Så jag tog disk och bord + golv.. sen rast. Efter resten kommer de två barnen fram springande mot mig. Då en av pedagogerna berättar att hon inte fick dem att sova.. så i morgon ska jag ha vilan..- varför lyssnar inte folk första gången? Dig vet, precis som jag att barn behöver rutiner och trygghet hos vuxna.. då de här två barnen går efter mig som ank ungar. Och jag har sovit med dom fram till i går.. svårt att räkna ut varför dom inte sov?? Ja tydligen. Plus att en förälder ringde till vdn och klagade om massa saker. Som tur är fick jag egen tid med vdn så jag sa hur jag känner och hur jag försökt lösa allt men de känns som att de bara e jag och en tjej till som verkligen anstränger oss. Då hon lugna mig och sa att jag ska inte ta åt mig personligt, utan vi som arbetslag får försöka lösa det här så det absolut inte upprepas. Även om det stämmer så är jag stressad o orolig, tänker på jobbet hela tiden på massa saker som måste göras men inget händer.. nästan inte i alla fall. Så idag (precis som förra veckan) tog jag tag i massa saker. Sen är det "bråk" om mig, både nacka och Älvsjö vill ha mig i personalen, och tyvärr kan jag inte dela på mig. Men om jag skulle få bestämma så skulle jag ta nacka men får se hur det blir.. Nu har jag precis bakat fiffirutor ;) hoppas dom blir goda. Pussen

Jag känner mig väldigt tom men endå helt full av saker.. Jag är i ett slags mellan ting (igen).. Jag minns när jag kände mig så här förut undet terapin, då min psykolog sa att det är ett mellan stadie. Att man vill framåt men att något (oftast) omedvetet bromsar en, att man inte kan sätta fingret på vad det är som håller en kvar.

Förut när jag skulle sova eller så fort jag va ensam hörde jag en gammal dam säga massa saker.. Hon såg inte direkt trevlig ut och så satt hon där och "tvingade" mig till massa tankar och ideer. Jag vet inte hur hon dök upp eller hur hon försvann. Men på något sätt känns det att hon är påväg till mig och därför vet jag inte riktigt vad jag ska göra.. Jag trycker bort alla dessa negativa tankar men det är så otorligt svårt. Men just nu är jag så medveten om att nästan alla i min närhet ser och känner att jag verkligen är glad och possetiv (för det mästa). Det som känns obehagligt är att denna hemska dam fanns i mitt liv många år innan jag började med anti-depp-medecinen och nu har jag slutat med dom HELT men om hon kommer tillbaka kommer jag nog koppla tabletterna till frihet.
 --------- Allt detta kanske låter HELT sinnes-sjukt, men det här är saker som jag inte vågat ta upp just för att jag trodde att de va jag som va helt galen. ---------

Min lilla söt-unge :)
Men jag har fått veta att min älskade mormor har också vart med om liknande saker. Då jag känner att antingen är hon och jag helt knäppa i skallen eller så finns det fler som har så här men (precis som jag) inte vågar ta upp det.
-------------------------------------------------------------------------------------------
Jag har precis läst ut boken Inspärrad av Teresa Cooper jag kunde ha läst ut den för länge sen men på något sätt ville jag inte att boken skulle ta slut.. Självklrt ville jag att hon skulle må bättre osv (boken handlar om hennes liv) men när den tar slut så blir jag så otroligt tom. Jag vill bara läsa mer och mer om henne.

Men jag funderar på att läsa boken Skadad av Cathy Glass jag läste den för kanske 2-3 år sedan då jag va så sjuk, så jag minns inte så där super mycket om den.. Förutom att den va OTROLIGT starkt skriven. Vet att jag fick tårar i ögonen under något kapittel och det har aldrig någonsin hänt mig.. + att det va typ första boken jag läste ut helt och hållet. Så efter den boken har jag fastnat för självbiografier (inte för att den handlar om hennes liv utan hon skriver uti från sitt liv som fostermamma). Så nu har jag en hel liten samling med sånna böcker. Men jag klarar bara av att läsa 2-3 i sträck sen behöver man paus från läsandet eller sånn typ av bok.

Pussen - jag har själv lite emot att lägga upp detta inlägg för det är verkligen privata-personliga saker

Ja denna dag känndes verkligen lååång. Tre tjejer skrek i morse.. Under vilan ville två små inte sova, varav en skrek i mellanåt och väckte den andre tre gånger. Men till slut fick jag och min ena kolega alla att sova.. Fick ingen rast för chefen va där och då snackades det bara jobb.. vilket inte kändes så bra just idag.. ångrar att jag inte gick ut en bit och satte mig på en bänk för att läsa i min bok.. Men nu gjorde jag inte det. Så rasten vart att prata jobb.
När barnen vaknar är en kille jätte ledsen (syskonen brukar bli ledsna och sakna sin mamma) så jag lyfter upp honom och sätter honom i mitt knä.. då jag känner att han är super varm.. Han hade kissat på sig, bykorna, tröjan, madrassen och filten va helt dyngsurt! så jag hjälpte först honom att byta kläder och sedan ta hand om filt och madrass.

Hejsan alla.. nu va det riktigt länge sen. Har fått lite klagomål på att jag inte bloggat på länge. Kul o höra att ni vill läsa de ja skriver :). Nu är lägenheten i ordning och vi mår bra. Jag ska börja nytt jobb 15 augusti o de ser jag verkligen fram emot. Övrigt så har jag gått utan antidepressiva i över en månad nu, de känns helt ok. Förutom att jag får lite depp känslor lite då och då, lättare sårbar :/ men jag kämpar på mot läkarnas vilja. Just nu sitter jag i mickes bil, vi är på väg till paintbollen det är någon stor tävling och lag från olika länder tävlar mot varandra. Ska bli kul.